Veron

Vi har fullt upp här borta med att fixa kurser att läsa och jobb att jobba på. Idag var första dagen på min projektledningskurs och snart ska jag och Em till Komvux för att läsa matte C. I brist på annat att göra mest.
För övrigt så verkar det inte bättre än att jag får min ärkefiede Elin i min klass i projektledningen. Jag är inte hundra än, för hon var inte på uppropet. När hennes namn ropades upp fick jag lätt panik, men eftersom hon inte svarade så får vi hoppas att hon skippar den här kursen.

Nu har vi vart på semester och kommit em igen. Det var trevligt men om jag ska vara ärlig så känns London som ett ganska avklarat kapitel nu. Säg inte det till Em bara för jag vill fortfarande flytta dit och hon vill inte det. Men det är en annan historia.

Nu är det business as usual som gäller, tänkte jag skriva men det är det inte alls. Em kom inte in på den utbildningen hon sökte och CSN har ingen lust att ge mig några stålar eftersom jag skötte min vårtermin ganska illa. Så det kanske är mer korrekt att säga att det kommer bli en höst i improvisationens tecken. Som tur är har vi jobb iaf. Även om det kanske kommer svida lite att gå 15 000 back varje månad. Men det löser sig (sa hon som sket i vasken).

Vi har iaf fullt upp med att planera budgetar och handla på Lidl och Netto och hitta på saker som Em kan läsa istället. Det ser ut som att jag kommer läsa 15p projektledning och sen lägga krutet på att rädda upp vårens fadäser. Em planerar att läsa språk, idag har vi laddat hem ljudböcker med nybörjarkurser i franska. Hittills har hon lärt sig "bon jour". Och att om hon råkar trampa någon på foten är "merci" inte rätt svar.

Vinbaren tog hårt åt oss igår så det blev lite lång sovmorgon idag. Så inget Oxford street lr British museum men väl Natural History och Science. Till naturhistoriska fick vi köa för att komma in och dinosaurierna fick vi bara se på håll för det var kö dit i också och det orkade vi inte med. Science hade ingen kö men då var vi trötta så vi tittade inte så noga. Sen skulle vi till en marknad borta vid Liverpool Station. Det visade sig att det fanns två. Vi hittade bara en och den höll på att stänga. Men då fick jag syn på ägget och jag vet att finns det ett ägg så finns det en bro, Tower Bridge för att vara exakt. Så vi släpade oss dit istället och tittade på bron och på borgen och på skeppet. Sen gav vi upp och begav oss hemåt. Nu väntar vi bara på Stina så ska vi äta och sen gå på kubansk klubb.

Vi sitter på bussen till Sthlm redo för äventyr. Em är nervös för hon inte vet vad vi ska göra. Jag är nervös för att jag vet vad vi ska göra :P Mer om resan kommer senare under dagen. Håll tummarna för att jag ror hem detta är ni snälla!

(Rubriken är en hint till I Can't Believe It's Not Butter! som jag tycker är ett av världens sjukaste namn på en produkt)

Det kvittar hur mycket folk säger att han Barney i How I met your mother är bög, jag kan bara inte ta in det. Så jävla fördomsfull är jag, trots min egen ganska växlande läggning, att om han inte ser bögig ut så kan han inte vara bögig. Iaf så kan inte Barney vara bög.

Idag när jag var på jobbet ringde min chef (min riktiga chef och inte min brukare som jag kallar för chef ibland). Den där av mina kollegor som jämt blir sjuk på dumma tider har gjort det igen. Nu skulle hon vara sjukskriven en vecka och just exakt den här veckan så kan jag inte pga av yttre omständigheter. Annars behöver jag ju, som alltid, mer jobb. Speciellt eftersom CSN skickade mig en räkning på 3822 kr härom dagen. Nej jag fick två räkningar förresten på 1911 kr var. Yayy...

Psyk har ringt också. Mycket finns det att klaga på där, som är 97 % av alla som jobbar där är idioter. Men min psykolog är iaf effektiv. Jag ringde och klagade förra veckan och idag ringde hon och fixade en tid nästa torsdag. I vårdsammahang mätt så är det lika fort som han svensken körde i Schweiz (fick googla på den stavningen. Jävla land till att ha knepigt namn). Han som åkte fast och fick betala 7 miljoner i fortkörningsböter

Bleker är väl mer korrekt antar jag. Vill egentligen byta ut mitt blonda, jag har haft det ett tag nu. Brukar sällan ha samma hårfärg såhär länge. Men idag i affären kunde jag inte bestämma mig. Jag har ju haft alla andra hårfärger redan. Alla utom blå tror jag. Det lutar väl åt att jag blir brunett men det är lite tråkigt. Svart hår är väldigt fint men väldigt jobbigt att byta ut. Jag har blivit lite bekväm utav mig. Egentligen borde jag sluta färga håret helt. Det är inte särskilt nyttigt för miljön. Men lite dubbelmoral har väl aldrig skadat. Nu är jag ju inte vegetarian längre heller. Så då kan jag lika gärna förstöra miljön lite till. Ska nog ta en tur med bilen imorgon. Låta den stå på tomgång i tio minuter bara för att.

Har ni något tips på hårfärg så får ni gärna säga till.

Annars har jag äntligen blivit sambo! Nu ska Em aldrig mer åka härifrån. Utan mig vill säga. Jag har vart så ordningsam och lagt upp saker på vinden och skickat andra saker till Gengåvan. Så nu får alla plats!

Nu ska jag skölja ur färgen ur håret. Som vanligt blir det orange. Som vanligt måste jag färga håret två gånger. Jag längra tills jag har en annan hårfärg.

Nu är det Batman & Robin på TV. När jag ser såna filmer så tappar jag helt respekten för män. Män brukar gilla såna filmer. Eller ja, folk av det manliga könet.

Jag borde sluta titta på TV.

Annars har jag fixat med överraskningar idag. Och rensat i garderoberna så att Em ska få plats när hon kommer upp imorgon. Nu ska jag inte Em personligen vistas i garderoberna men hennes saker vill nog gärna husera där. Oj vad glad hon kommer bli. Desto värre blir det när hon ska försöka få upp sin båt på vinden. Det börjar bli väldigt fullt där nu. Jag har för mycket saker och inget passar. Jag måste sluta vara tjock. Hur går det annars? Jo åt fanders. Jag kanske skulle sluta banta och köpa kläder i rätt storlek? Man _kan_ göra så. Men det är inte rätt.

Imorgon är sista dagen på mina två veckors heltidsjobb. Det ska bli jävligt skönt. Jobba heltid fungerar dåligt för mig. Det är tråkigt. Men jag tror jag skött mig bra. Jag har inte fått så jättemycket skäll iaf. Men jag kommer vara trött imorgon för nu går jag och lägger mig alldeles för sent. Men fixandet tog sån tid. Och jag var så inne i det så jag glömde dricka vin jag hade köpt. Tänk förr i tiden då hade jag druckit vinet och glömt fixet. Det var tider det :P

Jag börjar bli riktigt nervös nu, har jag sagt det? Inför överraskningen. Det är så mycket som ska klaffa och jag har bara hälften. Den andra hälften kan man lösa på vägen men jag hade helst bokat den på förhand. Ja det här säger ju inte er så mkt eftersom ni inte vet vad det är. Inte alla utav er iaf. Men snart nog så kommer ni också upplysas.

Nu måste jag lägga mig. Hasta la vista baby!

En av mina favoritsaker att göra är att titta på TV och sen ondgöra mig över vilka idioter alla är som är på TV. Oavsett om det är på riktigt eller inte.

Nu har jag tittat på extrema samlare på 3:an. Det är synd om folk, de har en sjukdom och så vidare. Men det är en mamma som fört vidare sitt beteende på sin unge. Han är på god väg att bli lika störd som henne. Det är fan inte OK. Då lägger man av. Ungen fick psykbryt av att lämna bort _en_ leksak. De äter på papptallrikar för att det var mer hygieniskt eftersom hon aldrig diskade.
Jag vet att jag kastar sten i glashus då jag inte heller är riktigt hundra. Men jag har också sagt att om vi skaffar barn och jag sen går bananas då är det läge att dra. _Jag_ vill inte att mina ungar ska besöka mig på något jävla psykhem och jag vill heller inte att Em ska vara min extra vårdare av något slag. Andra får göra som de vill (utom puckomorsan på TV) men jag tycker inte det är OK. Ja som vanligt slutar allt med att jag pratar om mig själv. Men det är väl förväntat antar jag, eftersom det är min blogg och den handlar om mig. Men någon gång kanske det vore skönt att få se mig trada om något utan att det resulterar i att jag orerar över hur jävla bra (eller dålig, beroende på humör) jag är. Jag ska kika på det.

Jag har ju nämnt förut att det inte är så lyckat att lämna disken odiskad i en vecka. Det blir lätt att den morferar sig långsamt från en vanlig snabbmakaron till ditt tredje husdjur. Morfera är tydligen inte ett (svenskt) ord sa Google. Jag menar förvandla om ni är lika inskränkta och oflexibla som Google och inte förstår mina nyord som jag hittar på.
 
Anyhow... om ni mot all förmodan skulle upptäcka att ni redan hade ris och inte behövde mer efter att ni just hällt ris och vatten i en gryta och efter detta inte orkat koka riset för att ni hade bråttom utan istället lämnat det stående över dagen medans ni var på jobbet så skulle ni upptäcka att när ni kom hem så hade riset svällt ändå även om det inte blivit helt "färdigkokt". Ni skulle också märka efter ett par dagar att okokt uppsvällt ris har den fula ovanan att lukta fruktansvärt äckligt samt att den lukten är en sån där som inte släpper från grytan även fast du diskat den tre gånger.

Så dagens tips från coachen är gör inte så. Häll inte upp ris i vatten om ni inte behöver. Om ni gör det - koka det. Om ni inte gör det - släng det. OK?

Först måste jag bara säga att reklamen för programmet "Kingdom" på kanal 9 är så jävla rolig. "När var senaste gången du sa att du älskade någon?" "Allt behöver inte sägas högt.." "Jag vet, lyssna på det här!" också vrålstirrar hon på honom med sina arga ögon. Jag älskart!

Annars har jag ägnat mig åt min nygamla hobby stirrandet mest idag. Fruktansvärt långsam dag på jobbet. Och det är tre stycken kvar. Sen bor Em här och allt är frid och fröjd.

Nu ska jag lägga mig i tid idag igen.

Sitter på jobbet och väntar på bättre tider. Inte lär de komma hit iaf. Gissar att det är lika bra att lägga ner väntandet och ta upp det igen när jag kommer hem. Ja vi bestämmer så.

Annars händer inte mkt i mitt liv. Jag gick och la mig i tid igår. Det hjälpte nog lite. Är inte medvetslöstrött vid det här laget.

Jag önskar att jag hade en hobby. Men hobby är för tålmodiga och drivna människor. Människor som kan fokusera på en och samma sak under en längre tid. Sen är jag så dålig på de hobbysar jag skulle kunna tänka mig att ha. Jag skulle vilja ha konstnärliga hobbysar. Men allt jag gör känns antingen halvdant och förskoleaktigt eller fruktansvärt pretantiöst. Som mina "dikter" tex. OMG vad de är skitnödigt estet-wannabe-aktiga. Som om jag suttit på rökiga fik med en basker och druckit ngn sorts ovanligt kaffe.
 Eller när jag pyssla och vara kreativ, göra halsband, måla tishor och liknande. Femåringar gör det bättre än mig. Och hur mycket jag än önskar att jag kunde sy eller iaf sticka lite så fäller mitt tålamod krokben för den drömmen. Min avsaknad av tålamod det vill säga. Det är roligt att sticka de första fem raderna. Och sy på maskin går väl an. Men det mätandet och ritandet och mätandet och klippandet och nålandet och mätandet. Det går mig på nerverna. Jag får psykbryt.
Måla med akvarell. Bah! Måla med fingerfärg skulle nog passa mig bättre. Min öga-hand-koordination är lika värdelös här som alltid annars. Och jag har inte en känsla för någonting. Inte avstånd, storlek, färg eller skuggning. Inget. Min utveckling stannade mellan huvudfotingarna och streckgubbarna.

Nej hobbysar är nog inget för mig. Möjligtvis om man räknar stirra rakt in i väggen utan att tänka som en sorts hobby. Det kan jag.

Kan det vara möjligt tro?

Jag tittar på Scooby-Doo (med oflit) och de trillade nyss ner i ett hål. Jag undrar så vem som kom på det där ljudet som de gör när någon är på väg att trilla ner men hänger i luften och försöker springa därifrån? Det som de har i alla tecknade filmer när någon trillar ner i ett hål.

Annars är jag bekymrad som vanligt. Och trött. Det kunde ni inte tro? Jag ska faktiskt gå och lägga mig så fort jag bloggat klart. Innan tio hoppas jag.

Nu är det reklam för Parken Zoo. De räddar apor som inte har någon djungel att bo i. Inte genom att bygga en ny djungel, stoppa onda företag som skövlar skogar eller så.. nej de tar med sig alla apor till Eskilstuna. Då blir säkert aporna supersketaglada. _Alla_ vill väl åka till Eskilstuna? Jag önskar att jag bodde i Eskilstuna.

Nej jag kommer inte på något mer att blogga. Ska kanske lägga mig och kika efter lägenhet i Eskilstuna istället?

Sitter på jobbet och är dödstrött. Trots dubbel dos Voxra i morse.
Längtar till på lördag då Em flyttar hit för gott. Det känns helt overkligt och ganska konstigt. Vi har ju vart särbos i nästan två år exakt. Nu blir jag tvungen att anpassa mig igen. _Hela_ tiden, inte bara två dagar i veckan. Men mest ska det bli roligt. Slippa känna sig stressad varenda gång hon är här. Över att vi inte hinner göra allt vi vill utan bara måste göra massa måsten. Jag kommer nog sakna lite, lite, lite grann att få ha hela sängen för mig själv. Men som kompensation så blir det en miljard gånger roligare att vakna när Em ligger bredvid. Jag oroar mig mindre för att bli seriemördad när Em är här också. Det är ju bra.
Nu är det inte långt kvar till jag äntligen får ge Em världens bästa present och överraskning heller! Det ser jag nästan ännu mer fram emot. Jag har ju vart tvungen att hålla klaffen hela sommaren. Jag är dålig på att hålla klaffen.

Nej nu måste jag avsluta detta veliga inlägg. Batterierna tar snart slut. Jag kanske bloggar vettigare ikväll.

Nu har jag fixat allt jag skulle fixa. Sitter bara och väntar på bättre tider. Känns som jag gjort det förr? Trött är jag också. Jag sitter inte bara och väntar. Jag anmäler all reklam som dyker upp på min facebook som stötande. Jag blir förolämpad av allt. Någon gång kanske de ger upp och slutar med reklamen till mig. Man kan ju alltid hoppas.

Idag är det full rulle helda dagen. Ems syster kommer hit och ska titta på en spelning. Em kommer däremot fem timmar senare så jag ska alltså delvis stå för underhållningen. Jag bakde ju bullar förra veckan och lovade då att jag skulle frysa in så Ems syster kunde få när hon kom upp. Det var ju ett ganska dödfött löfte från första början egentligen iofs. Bullarna är iaf uppätna så idag ska jag baka nya. Jag ska också till biblioteket, apoteket, affären och kanske kanske kanske systemet.
Också måste jag ju städa såklart. Jag behöver alltid städa av någon outgrundlig anledning.

Det var alles.

Idag har gått bra. Jag har haft riktigt roligt faktsikt. Men sen så har det vart fullt upp på jobbet också. Om man inte hinner tänka efter så noga så är det ju lugnt. Och nu är jag mest trött. Imorgon ska jag ut och springa med syster. Det ska bli roligt, det var evigheter sen. Jag gissar (hoppas iaf) att vi skärper oss nu till hösten. Det är ett lagom sätt för oss att umgås. Vi kan babbla oavbrutet så länge vi orkar utan att störa någon och vi kan inte bli sura på varandra för vi gör ju inget annat än springer. Möjligtvis om vi skulle vara oense om vilken väg vi ska ta men det tror jag aldrig vi varit. Annars så kan vi lätt bli stingsliga på varandra. Men år av sammanboende och stingslighet har lärt oss att om vi någonsin ska kunna göra något ihop så är det bäst vi slutar vara sura fort som attan. Så här gick det nämligen till hemma hos familjen Olsson en vanlig dag. V=Veron, S= syster

V - God morgon!
S - Hmph! (Min syster kan ha en annan uppfattning men innan hon ätit frukost kan hon vara lite kinkig)
V - Graaahh! MÅSTE du var så förbannat sur jämt!?!?! (Jag var inte kinkig däremot. Jag hade ju all rätt att go bananas eftersom jag var i puberteten (och väldigt labil redan då))
I vår familj slåss vi inte och försöker att inte skrika så mycket så efter detta brukade en väldigt tryckt stäming infinna sig där det skickades dödsblickar till höger och vänster. Andra helt oskyldiga familjemedlemmar fick också dödsblickar utav bara farten. Så höll vi på i fem, tio minuter max. Sen brukade vi komma på något rolig vi ville säga eller visa och då blev vi tvugna att bli vänner igen. (Utomstående kanske tror att det hade något med blodsockerhalten i oss men det vet jag ingenting om)
Senare under dagen så brukade följande scenarion utspela sig.
S - Vad har du i handen?
V - Världens supersketahäftigaste grej och du får inte kolla.
s - Graaahh! Jag vill också se, ge den till mig! (Min syster har dock alltid haft ett ganska stort underläge på mig rent fysiskt. Inte för att jag är två meter lång och väger hundra kilo utan för att jag är sju år äldre än henne. Med det inte sagt att hon inte kunde åsamka ganska stora skador på mig, men det erkände jag aldrig.)
V- Fan heller, den är min du får _aldrig_ se den!
Tio minuter senare inser jag att det skulle vara väldigt roligt att visa min syster den supersketahäftiga grejen (Typ min nya... ja nu kan jag inte komma på något häftigt jag hade i den åldern) Också blev vi vänner igen.

Många gånger blev vi osams för att jag ville visa, förklara, berätta saker för min syster som hon inte brydde sig om eller förstod sig på. Jag försökte lära henne hoppa hopprep när hon var två år gammal tex. Jag vet inte om försökt men det är fruktansvärt frustrerande. Och om jag lärt mig nya saker i skolan så kunde jag inte förstå varför min syster inte uppskattade att jag tvångslärde henne tyska glosor när hon var 6-7 år, eller förklarade hela andra världskriget för henne när hon var 8.

I vilket fall så utspelade sig dessa intensiva bråk kanske 5-10 gånger om dagen. Det kändes så iaf. Tänk då hur det kändes för vår stackars bror och föräldrar :P Det var nog tur att jag flyttade hemifrån när jag gjorde det.
Men det gjorde liksom ingenting på något vis. Vi är nöjda med att bli fly förbannade i några minuter och sen är det arga färdigt. Det tycker jag är ett bra sätt att lösa konflikter på. Annars skulle jag kanske inte gjort så. Jag avskyr när folk surar hela dagen.

Jag är så dålig på att få till bra avslut med mina inlägg. Det här skulle egentligen blivit ngt annat än ett om hur jag bråkar med min syster. Det är nog bäst att jag skriver ett till inlägg om min syster en annan gång, så jag kan förklara vilken bra syster hon är också. Och så klart ett om vår bror. Han är världens bästa brorsa det tycker både jag och min syster. Men det får bli en annan gång. Nu måste jag i säng. Skulle ju bara skriva ett "Hej jag mår bra, god natt"-inlägg.

Här får ni det:

Hej, jag mår bra. God natt!

Tittar du inte på film? ;) Och tack för allt snällt du skrev.

Idag är en lite bättre dag. Inte lika mycket panik. Men jag måste till psyk helt klart. Jag tycker kanske inte det behövs (jag vill inte alltså) men Em börjar tröttna lite på mig. Fullt förståeligt. Jag misstänker att ni inte tycker det är så jävla spännande heller.

Psyk, psyk, psyk detta eviga gissel. Can't live with it, can't live without it.

Som jag nämnt tidigare är inte alla som vi känner riktigt lika glada som Em och jag är över att vi är tillsammans. Därför så borde jag inte blivit överraskad när det kom fram att folk inte precis kastade konfetti och delade ut heliumballonger formade som exotiska djur när vi nu bestämt oss för att vi ska skaffa barn. Men det blev jag. Och det var ju dumt, för det gjorde mig väldigt ledsen.
Oftast så tycker jag att allt känns OK, inte konstigt alls, när vi umgås med släkt och vänner. Men jag kommer nog aldrig komma ifrån den där känslan att vissa i min släkt och Ems aldrig kommer vänja sig. Att de skulle bli glada om vi gjorde slut. Och jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt emellanåt.

Men tillbaks till barnafödandet. Som jag redan nämnt är inte mina gener av särskilt bra kvalité. Jag har själv vart, och är fortfarande, väldigt tveksam till huruvida jag borde skaffa några barn eller inte. Dels är tveksam till om jag kommer bli en bra mamma, dels känns det lite oschysst att avla fram fula och lite smått galna barn. I mitt förra förhållande så bangade jag. När det var dags för villa, volvo, vovve så drog jag mig ur. Skaffa barn skrämmer mig. Bli mamma skrämmer mig.

Nu när det dags igen så har jag laddat. Övertygat mig själv. Pratat med psykologer och läkare.
Men nu så har jag blivit ifrågasatt som barnaföderska och mor. Men det värsta av allt är att mitt framtida barn inte kommer "räknas" på samma sätt som min flickväns. Så nu freakar jag igen. Jag var ju inne i ett flow, jag tänkte att det kanske skulle funka ändå.

Nu var jag ganska instabil innan. Jag mår inte särskilt bra för tillfället. Så jag vet att jag inte behöver känna mig som att det är den 20:e december 2012. Men så känns det. Och inget är särskilt roligt.

Jag behöver inte längre svälta! Jag hittade bullar i frysen! Borde kommit ihåg att jag hade bullar då jag bakade dem för några dagar sen och åt typ sju stycken senast igår.
Lite som den gången jag hittade dra-på-lakan i gardeoben. Nu hittar jag inte det blogginlägget, men roligt var det.

Ännu en gång skapar mitt usla minne glada överraskningar. Det är väl tur det med tanke på hur många tråkiga överraskningar jag har fått också :P

Jag tittar på filmen "Firman" nu. Med Tom Galenpannan Cruise. Han går en vända på stranden, hittar en tjej som stukat foten, hjälper henne, hon sätter hans hand på sitt bröst och han sätter på henne. Trots att han har en fru. Iofs jättelångt bort för tillfället för han är på tjänsteresa, men ändå.

Det påminner mig och ett avsnitt av "Law and order" som jag såg för ett tag sen och tänkte blogga om men glömde bort. Där vär det en killpolis som är nyskild och har småbarn. Han arbetade med ett fall där pappan skjutit sina barn som var i samma ålder som polisens. Polisen mår dåligt av detta. När fallet sen är löst ringer han till sitt ex och frågar om han kan få komma förbi och säga godnatt till sina barn. Han mår ju himlans dåligt. Det får han. Efter han nattat sina barn går han in till sin exfru som gått och lagt sig. Han säger att han är ledsen, hon frågar om han vill sova där inatt? Hans svar på detta är att slita av sig kläderna. Han första tanke var alltså att han skulle få ligga. Trots att han några timmar tidigare skrapat barnhjärna från ett golv och typ 10 minuter tidigare sagt godnatt till sina barn som han oroade sig över. Så dåligt mådde han.

Hur gör ni män egentligen? Det iofs så vara att jag är extra knusslig (i nyktert tillstånd ska väl tilläggas. Jag vet ju vilka ni är som läser och att ni genomskådar mina vita lögner) men jag fattar inte. Om jag tittat på döda barn halva dagarna så hade jag inte velat ligga med mitt ex bara för det. Inte ens med min nuvarande skulle jag vilja ligga. Hur gör ni för att gå från inte-ligga till ligga snabbare än erat första samlag genomfördes?

Annars så gillar jag "Law and order", mest av allt SVU. Tom Skräck-Scientologen Cruise gillar jag inte.

Jag sitter här och tycker synd om mig själv och saknar min hund. Min hund är så klart världens bästa hund. Och han är min lilla bäbis. Även om han nu snart är 6 år gammal kommer han alltid vara min bäbis.
Till skillnad från mina katter så driver han mig inte till vansinne större delen av dygnet. Istället för att riva ner och göra sönder saker, kloa på möbler, kräkas på mattor och leva jävel mitt i natten så tar han med mig ut på promenader, tröstar mig när jag är ledsen och kommer tassandes och viftar på svansen när jag skrattar. Då vet han att det är något som är roligt och då vill han vara med.
Nu när han har vart här och hälsat på så har det visat sig att han också hade ett positivt inflytande på katterna, då de höll sig i skinnet de tre veckorna han var här.

Men istället för att behålla hunden, som jag älskar över allt annat (nästan), så lämnade jag tillbaka honom till mitt ex och behöll afa-katterna kvar här hemma.

Förutom att jag (inte längre så mycket) har världens bästa hund så har jag också världens bästa sambo. Sista kvällen innan mitt ex skulle komma och hämta Hukke så var jag jätteledsen. Jag skulle jobba nästa dag så jag kunde inte vara där och säga hej då och sånt där som Hukke säkerligen inte brydde sig nämnvärt om att jag inte gjorde men som var väldigt viktigt för mig. I vilket fall så grät jag massor (no shit) och var allmänt bedrövad. Em var som vanligt världens ängel och lovade att hon skulle hämta mig på lunchen så jag fick träffa Hukke.
När de sen hämtade mig och vi kom hem så stod det blommor på bordet och en lapp där det stod "Vi älskar dig! Pussar Hukke och Em". Då grät jag en skvätt till. Jag visste inte att Hukke kunde skriva!
Senare visade det sig att han varken bidragit nämnvärt till varken blomplockandet eller lappskrivandet men han var med i tanken.

Nu vet jag inte riktigt vart jag skulle med det här inlägget. Mest att jag saknar Hukke.