Veron

Sitter och försöker ta tag i mitt liv. Som vanligt så skjuter jag på det. Har fått reda på att den kungliga hufvudstaden har bra psykvård. Det passar väl iofs min framtida karriär att vara bosatt där. Har jag en anledning att flytta också. Ska bara övertyga Em om att det är en bra idé också. Nu ska jag klä mig.

En politiker föreslår könsneutrala toaletter. Kommentatorerna rasar. Feministerna och sossarna är idioter och får skulden för allt.

Jag är hemskt ledsen alla ni. Men unisextoan har funnits rätt länge nu. På bussar, flygplan och tåg. På universitetet där jag går. På alla arbetsplatser jag jobbat (detta blir väl en sanning med modifikation då några av mina arbetsplatser bara haft kvinnliga anställda). I ganska många andra offentliga byggnader faktiskt. Lite överallt. Och det verkar fungera ganska bra. På universitetet har jag inte sett några tecken på att män känt sig förtryckta för att de inte får kissa i en ränna. Eller att anhängare av alliansen känt sig hindrade att uttrycka sina politiska åsikter.

Men det måste vara hårt för alla dessa medelålders män som hatar kvinnor, bögar, muslimer och sossar och precis allt annat utom dem själva. Nu finns ju risken att de blir tvugna att fälla upp en ring(!!!) när de ska kissa. Istället för att bara hänga fram den. Fälla ner ringen lär de inte bekymra sig över däremot.

Jag fick en ny medicin för år och dar sen som jag inte vågat äta än. Har tänkt att jag ska prova den någon dag då jag inte har några viktiga uppdrag. Idag är en sådan dag, så också imorgon. Eftersom jag mått sämre så tänkte jag att det kanske är dags att få tummen ur. Mer droger i kroppen brukar ju lösa folks problem.

Samtidigt tänker jag passa på att introducera en ny lek som jag kommit på. Jag berättar om biverkningarna och ni gissar vilken medicin det är och/eller vad den ska hjälpa mot.

Här har ni:

Vanliga (förekommer hos 1 till 10 användare av 100):
sömnighet.

Mindre vanliga (förekommer hos 1 till 10 användare av 1000):
hudreaktioner, yrsel, koordinationssvårigheter, mag- och tarmbesvär (såsom förstoppning, diarré, illamående, kräkningar), dimsyn.

Sällsynta (förekommer hos 1 till 10 användare av 10 000):
aggressivitet, oro, minnesförlust, hallucinationer, sömnstörningar, muntorrhet.

Mycket sällsynta (förekommer hos färre än 1 användare av 10 000):
ökat tryck i ögat.

Även följande biverkningar har observerats, men frekvensen är inte känd:

problem med levern och gulsot (orsakar gulfärgning av huden och ögonvitorna)
Hjärtklappning
muskelsvaghet som leder till risk för fallskador och ataxi (svårigheter att samordna kroppsrörelser)
muskelspänningar
svårigheter att urinera, inkontinens
nedsatt uppmärksamhet, förvirring, trötthet
huvudvärk
koncentrationssvårigheter
talsvårigheter
lågt blodtryck
nedsatt aptit, ökad aptit och viktökning, problem att svälja
ökad salivbildning
nästäppa
menstrationsstörningar hos kvinnor
nedsatt sexlust

Nu har jag inte bloggat på sådär länge igen. Jag är så jävla trött nu för tiden och jobbat har jag gjort så jag orkar inte riktigt.
Men igår måste jag ju berätta om. Igår firade jag och Em vår treårsdag! Det firades med att Em bjöd mig på en överraskningstur till Kolmården! Jag gillar djurparker. Även om jag kanske inte borde då jag antar att djuren nog hellre skulle levt i frihet. Men men. Det var världens skitväder hela vägen dit men vi hade tur så det var uppehåll nästan hela tiden vi var i djurparken. Vi såg delfinshowen och jag började nästan grina som jag alltid gör när jag tittar på djuruppvisningar. Jag har vart på Kolmården två ggr innan och jag började nästan gråta båda gångerna på delfinshowen _och_ på rovfågelsuppvisningen(?!).
Förra året bjöd Em med mig till Orsa Björnpark och där började jag också gråta när jag läste om att isbjörnarna druknade och svalt och allt det där. Igår höll jag på att få bryt när de berättade att delfinerna fastade i fiskenät.
Inte för att jag inte vet att de dör men.. ja jag vet inte. Stackars våra ungar, kommer få men för livet när deras mamma står och lipar varenda gång de är på zoo. Och när de tittar på Emil i Lönneberga och Griseknoen är med. Eller "Min vän Charlotte" (en barnfilm som bygger på en barnbok som jag läste massor när jag var liten) då deras mamma kommer grina filmen igenom eftersom hon vet hur den slutar. Fråga Em om hur roligt hon tyckte det var att titta på den filmen tillsammans med mig. Stackars, stackars våra barn.

När vi ändå har mitt psyke på tal så kan jag berätta att vuxenpsyk har dumpat mig _igen_! men den här gången gick jag inte på den lätta. Fick ett brev om att jag skulle lämna prover och istället för att det var från min vanliga läkare (som jag dock aldrig får träffa eftersom hon vart långtidssjukskriven) så var det från deras enhetschef. Ingen läkare alls alltså. Bara en vanlig anställd. Detta tyckte jag var lite suspekt så jag ringde psyk idag och frågade vad som stod på.
-Du har ingen läkare för din läkare har slutat, var svaret. OMGWTFBBQ! tänkte jag men fann mig snabbt och frågade (med min arga röst) varför jag inte hade fått en ny? - Nej du kommer inte få någon ny, svarade hon med en mycket snorkig och otrevlig röst, vi har inte det systemet längre.
Det visade sig att de tydligen gett upp systemet med att ha en fast läkare eftersom de hade så hög omsättning på läkare. Så nu tycker de alltså att jag ska medicineras och behandlas men få en ny läkare varenda gång. Jag kommer aldrig bli frisk. Nu ska jag höra mig för lite på olika forum och se om det finns ngt ställe i det här landet som har vettig psykvård. Sen ska jag flytta dit.

Det var inte telefonen det var fel på tydligen. Det var båda mina laddare som fått spel samtidigt. Om jag tagit två minuter att plocka fram min tredje laddare istället för halva kvällen åt att förtstöra min telefon så hade alla mina sms vart kvar. Och Sony-Ericssons kundtjänst hade sluppit ett jätteargt mail. De svarade för övrigt att de "beklagade att jag var så missnöjd" men det stog inget om att de hade vidarebefodrat mailet. Konstigt.

Annars håller jag på och packar lite. Ska till GBG imorgon och se på Pink med Em och några vänner. Jag är inte särskilt taggad dock. Jag har vart lite av på sista tiden. Börjat få en del ångest och så. Mycket beror nog på att det börjar bli höst (i min värld). Och på att jag slarvat med mina mediciner. Det är trååååkigt att äta mediciner ska jag berätta för er. Dag ut och dag in ska jag mosa i mig tabletter till höger och vänster. Ibland vill jag bara inte. Dumt men sant.

Nej nu ska jag lägga på ett kol så jag kan gå och lägga mig. Hiskeligt trött är jag också nuförtiden. Ändå kommer jag aldrig i säng i tid.

Vill bara säga hej till min bror som också börjat läsa min blogg tydligen :) Jag skrattade högt när jag läste din kommentar. Hon var verkligen en surkärring! Men jag fattar inte att du kommer ihåg hur hon ser ut :)

Kuken i röven och alla andra svordomar i världen jag kan komma på förihelvetesfan också!
Min jävla jordens bottenskrap till telefonhelvete har vägrat ladda sig på senaste tiden. Laddningsfel säger den. Ericssons kundtjänst hälsar att jag måste uppdatera programvara. Men glöm inte spara dina kontakter. Det gjorde jag inte heller. Inte mina bilder heller för den delen.

Men jag glömde spara alla mina sms som jag sparat i hundra år och som jag velat spara i hundra år till. Jag har sparat alla roliga och fina sms som jag någonsin fått (nä inte riktigt) som när min brors fru hade fått "väskar" och de var på väg in till BB (hon hade fått värkar alltså. Men jag tyckte det var roligt med stavfelet) och massa andra, från Em och min syster tex.

Så nu är jag förbannad och ledsen. Och då hjälper det att få avreagera sig lite. Smsen är ju borta för evig tid, så det är ju egentligen bara att släppa. Men innan det så skickade jag ett argt mail till Ericssons kundtjänst:


JAG HATAR ER FANIMIG MEST AV ALLT ERA JÄVLA IDIOTER! NI ÄR SÄMSTE SKITEN NÅGONSIN! OCH NI BEHÖVER INTE FUNDERA ÖVER OM JAG RÅKAT KOMMA ÅT CAPS LOCK FÖR DET HAR JAG INTE. JAG SKRIKER PÅ ER MED FLIT. FÖR NI ÄR SÅNA JÄVLA EFTERBLIVNA MÄHÄN SOM INTE KAN BYGGA EN TELEFONJÄVEL SOM GÅR ATT LADDA UTAN ATT NI SKA VARA TVUGNA ATT RADERA ALLT JAG HAR!!!
 
JAG ÄR FULLT MEDVETEN OM ATT DET INTE ÄR NI PÅ KUNDTJÄNST SOM BYGGER TELEFONEN MEN DET ÄR NI SOM FÅR ÄRAN ATT SKICKA VIDARE DETTA TILL DE JORDENS BOTTENSKRAP SOM BYGGT SKITEN OCH BLÅST MIG PÅ ALLA MINA PENGAR. OM DE ÅSNERÖVARNA INTE FÖRSTÅR SVENSKA HAR NI MIN FULLA TILLÅTELSE ATT GOOGLE-TRANSLATE:A HELA SKITEN TILL VALFRITT SPRÅK SOM DE FÖRSTÅR.
 
[infoga valfri radda med mycket vulgära och oförskämda svordomar här, gärna innehållandes diverse namn på könsorgan och saker någon ska göra med någons mamma]
 
Med astronomiskt otrevliga hälsningar!




Det glömde jag skriva men deras kuktelefon gjorde så att jag kom försent till jobbet imorse också. Jävla apor är vad de är allihop. Rövapor är vad de är. De kallas så för att de går runt med huvudet uppe i arslet hela dagarna.

Jag orkar inte blogga.

Jag hyser inte mycket hopp till mänskligheten. Helt ärligt så tycker jag att världen vore en mycket bättre plats utan oss. Och som jag redan nämnt så är ju 97% utav oss uppenbarligen idioter. Men när jag läser detta, om tre amerikanska soldater i Afghanistan som räddar kattungar, så känns det iaf lite bättre i själen.

Men snälla Tommy!
Frågade jag hur man _laddar_ batteriet? Nej, jag frågade hur man _fyllde på_ batteriet med den medföljande vätskan.

Läser du inte mailen du får utan bara skickar helt random svar efter vad du har lust att svara på för dagen?

För några dagar sen när jag satt i soffan och surfade, som jag alltid gör, så insåg jag att jag har ju en webkamera på den här datorn. Med ens blev jag lite misstänksam. Jag gillar inte webkameror, folk kan hacka sig in och spionera på andra folk genom såna.
När jag sedan insåg att jag satt nästan naken och surfade så blev jag rent av lite paranoid och kände mig iakktagen och skrattad och pekad åt. Och ganska övertygad om att någonstans på Youtube finns det ett klipp på mig. Eller flera. Då fick jag lite panik.


Men rådig och händig som jag är löste jag det problemet lätt som plätt. Som vanligt blev resultatet estetiskt tilltalande också.

Idag mår jag illa för jag inte har sovit och glömt ta mina mediciner. Hulken verkar må bra iaf, det är ju huvudsaken. Ska över till pizza-gubben snart och kräva honom på pengar.
Funderade på att ringa till min far och be honom hosta fram en tillfällig pojkvän åt mig från sina MC-vänner han har. Tänkte jag kanske skulle få lite mer gensvar då. Men samtidigt så gissar jag att pizza-gubbarna i den här stan har lika stora nätverk som i Skövde och då kanske det är läge att hålla låg profil.

Ni får väl hålla tummarna för mig helt enkelt.

Var ute och gick kvällspromenad med Hukke precis. Går förbi några killar med en hund. När vi kommit en bit bort så hör jag att någon börjar skrika och när jag vänder mig om så är hunden på väg rakt mot oss. Eller mot Hulken rättare sagt. Jag försöker ställa mig mellan min hund och den andra hunden men den slinker förbi och sätter tänderna i Hulkens bakdel. Jag hinner tänka att man aldrig ska gå mellan två hundar som slåss och att det skiter jag fullständigt i innan jag kastar mig över den andra hunden och brottar undan den. Som tur är för både Hulken och mig så var det nog en ganska snäll hund för ingen utav oss kom till skada. Hulken blev lite dregglig och jag fick skrapsår på mina knän.
Vi får väl se hur han mår imorgon. Det var en ganska stor hund så den kanske lyckades nypa dit några blåmärken eller så.

Idiotjäveln till hundägare kommer sedan springandes och ber tusen gånger om ursäkt och säger att han tappade kopplet. Det vet jag att han inte gjorde för han kopplade hunden när han såg oss komma gåendes så jag utgår ifrån att han också kopplade lös den när vi gick förbi. Också hade han kopplet i handen och hunden hade halsbandet runt halsen. Tappar man kopplet så brukar det hänga med hunden vart hunden nu behagar förflytta sig.
Sen bjöd han mig på lunch imorgon på hans pizzeria som kompensation.



Vi hade sån fruktansvärd tur, än mer tur än med vädret igår, att jag börjar bli nervös över att turen kanske tar slut snart. Jag mår illa när jag tänker på hur hemskt det kunde slutat.
Han är så liten och söt min lille Hulken.

Världen tog sig samman och gav mig lite sol idag ändå. Det var tur för den det.

Idag är annars en sån där dag då jag inte vet hur jag mår. Eller jag trodde att jag mådde bra tills jag plötsligt mådde dåligt. Får ni vanliga dödliga också så?

Anledningen till att jag började blogga första gången för hundra år sen var att jag skulle ha någonstans att ventilera när jag mådde dåligt. Det fungerade utmärkt tills jag gick och skaffade en blogg som folk jag känner läser.

En riktig håla!

Och Aftonbladets väderlekstjänst suger rövpung!

Hela jävla Sverige har 25-30 grader varmt och solsken. Folk dör som flugor av uttorkning och värmeslag. Här i jävla skit-Karlstad är det mulet och 16 grader varmt. _16_ grader! Det var fan i mig varmare i mars än vad det är nu. Jävla helvetes skit! Arrrgh!

Jag funderar allvarligt på att flytta. Också blåser det också såklart. Rövhål.

Idag har jag vart hurtig och joggat. Flera gånger!

Runt fyra-tiden fick jag ett infall. Jag borde nog röra på mig. Hulken tyckte att det var en utmärkt idé.
Det var ganska mulet ute, såg ut att bli regn, men jag tänkte att vi var så varma så det kunde inte skada med en avsköljning. Först joggade vi  iväg mot spåret uppe i skogen, men väl framme drog jag mig till minnes att min syster varnat mig att det var orm-år i år och därför skippade vi det. Så vi joggade vidare samtidigt som det mulande på ännu mer. När vi sedan svängde in på en ny runda jag planerade ta så såg jag en blixt. Jag räknade sekunderna och den var mer än 20 sekunder "bort" men jag tänkte att det kanske är läge att vända hemåt.

Sista biten promerade vi, vi var trötta och jag tänkte att Hulken skulle få kissa ur sig det sista innan vi gick in. Jag hoppades lite på att det skulle börja regna också, för jag var dödsvarm och genomsvettig. Men inget regn kom och vi klev in genom porten. När vi sedan anlände till lägenheten ca 40 sekunder senare så ösregnade det ute och blixtrade från alla håll och kanter. En minut senare så kom det dödshagel från himlen. Ja ni har ju säkert läst om det i tidningen. Haglet var väl inte golfbollsstort men tillräckligt stort för att misshandla en mindre hund i Hulken storlek. Sånt jävla flyt vi hade helt enkelt! Det hade inte vart roligt att vara halvväggs runt i spåret. Det kom folk springandes från alla håll och kanter utanför huset som inte hade lika mycket tur.

Senare på kvällen begav vi oss på tur igen. Vi såg en jättestor snigelsamling och ett träd som hade vält över vägen. Inget oväder dock.

Det var skönt att springa igen. Även om mina knän värkte lite. De har gjort det på sista tiden. Ringde sjukvårdsråsgivningen och de sa att de nog torkat ihop. Det lät ganska troligt om jag ska vara ärlig.

Imorgon ska det bli sol hela dagen enligt Aftonbladet. Därför planerar jag att spendera hela dagen nere vid Kroppkärr för lite seriös stekning. Jag kan bli ganska brun men jag tappar färg snabbare än mina (inte längre särskilt) svarta shorts från Nike som jag tvättat två gånger och som nu är helt grådassiga. Skit-Nike!
Så sola it is.

Min fästmö har ju skaffat sig en båt.  Den blev döpt till Pricilla - Queen of the sea.
Henne har vi nu försökt sjösätta.
Jungfrufärden kan jag tyvärr inte redogöra särskilt noga för då jag inte var närvarande. Men tydligen så hade det tagit evigheter att pumpa upp båten, Em trodde det berodde på att hon var ensam och att det blev lite bökigare då, och sedan när hon väl fått i båten i sjön så hade det blåst så mycket att hon i princip hade stått stilla på stället hur mycket hon än rodde. En del frustration kunde skönjas i leden.

Andra gången var jag också med, plus min syster och hennes sambo. Åter igen tog det evigheter att pumpa upp, trots att vi nu var 4 stycken som turades om och hjälpte till, och åter igen så rodde hon på samma fläck i tjugo minuter innan hon gav upp. Pricilla fungerar dåligt i blåsigt väder. Tyvärr så har vi haft blåsigt väder hela sommaren.

Ett av Ems alla utmärkta argument var ju att vi kunde ut och fiska med båten. Men vi har ju som sagt inga fiskespön. Så för att få henne på bättre humör efter båtkrånglet så åkte vi nästa dag och köpte ett fiskespö. Fattiga jävlar som vi är så köpte vi fiskespöt på Biltema. Ett helt kit med drag och grejer för bara 169 spänn.

Man kan väl kanske inte ställa särskilt höga krav på ett fiskespö för 169 kronor, men man hade ju hoppats att man kunde kasta mer än tio gånger innan veven åkte av. Som tur var så var det ännu en blåsig dag så vi stod vid stranden och fiskade. Det hade kanske vart lite lurigt att fiska upp den ur sjön. Vid det här laget började Em bli mäkta irriterad över att livet, universum och allting verkade vara emot henne. Fullt förståeligt.

Nu föll det sig ju så att det faktiskt följde med en liten, liten motor till båten med världens minsta propeller. Den kunde vi kanske prova i blåsten och se om det gick bättre. På morgonen gick vi upp tidigt så vi skulle kunna hänga på stranden hela dagen och så kunde hon åka runt i sin båt och vara glad.

Motorn drivs på ett MC-batteri. Med batteriet fick vi en dunk med syra som vi skulle fylla på. Och en slang. Inga närmre instruktioner dock, förutom att syran skulle i batteriet och att vi helst skulle ha skyddsdräkt på oss när vi fyllde i. Typ.
Kundtjänst hade inte öppet och inga av våra vänner som vi ringde visste vad vi skulle göra. Eftersom Em inte är ett dugg tålmodig så slutade hon fråga efter tre personer och beslöt sig för att prova ändå. Efter hon suttit ute på balkongen i 30 minuter så kom hon in, arg som ett bi, och svor över livets jävlighet, batterier överlag och allt annat som var fel med världen. Själv hade jag inte velat beblanda mig då hon aldrig lyssnar på vad jag säger innan hon provat på sitt sätt och blir arg för att det inte fungerar.
I vilket fall så förslog jag att vi kanske ska prova ringa någon mer av våra vänner, tex någon som har en motorcykel. Sagt och gjort, ett kort samtal och en vettig förklaring senare så var batteriet så gott som fixat.

Runt ett-tiden, tre timmar senare än planerat anlände vi så till stranden. Igen. Under tiden som Em fixade med annat så började jag pumpa upp båten. När jag satt där och funderade över att det aldrig kunde vara rätt att det ska ta en halvtimma att blåsa upp en båtjävel så insåg jag att det var det inte heller. Em hade inte rätt munstycke på. Efter jag bytt ut det så tog det hux flux bara 7 minuter att få båten färdig. Ta daaa! Jag är som vanligt ett geni.

På med motorn, i med Em och båten i sjön och så ivääääg!
Näh. Utav någon anledning, som jag inte frågade om när hon kom i land, så skulle hon ro ut en bit först. Det tog en kvart eftersom det blåste lika jävligt den dagen som alla andra dagar. Sen mucklade hon runt lite, rodde lite till, åkte fem meter, rodde en stund till och sen kom hon inåt land.

Styrspaken hade lossnat. 
Em var i upplösningstillstånd.
Vi åkte hem.

Nu har Em åkt hem och tog Pricilla med sig. Jag hoppas att det fungerar nästa gång, annars är jag rädd att jag aldrig kommer se Pricilla igen. 

Tittar på VM-finalen. Tycker att den är ganska tölig faktiskt.

Syr i öglor i handdukar. Det går långsamt. Jag finner det svårt att hålla motivationen uppe på något vis.

Em har åkt hem/bort. Nu kommer hon inte hit på två veckor. Kanske kan jag ta mig tid att blogga lite mera nu. Det blir synd om er när hon flyttar hit för gott. Det är om 5 veckor för övrigt.
För då kommer kanske bloggen bli lidande menar jag. Eller så kan den frodas eftersom jag då kommer träffa henne varje dag och alltså inte behöver ta vara på varje minut på samma vis.

Jag älskar när jag bara tjötar skit. Vem bryr sig om det? Den som lever får se.

Jag hoppas Nederländerna vinner.

Jag har min hund här. Han som inte är min hund längre.
Hundar är fantastiska djur. Mycket trevligare än katter. Kanske för att de är lite lättare att uppfostra. Mina katter håller inte klaffen när jag säger till. Eller flyttar på sig när jag kommer gående. Men till deras försvar så ska jag också säga att de inte väcker mig kl 8 på morgonen och tvingar mig ut på promenad. Nu så här på sommaren går det bra. Men när det är 20 minusgrader ute så är det inte lika attraktivt att vara hundägare.

Hulken fyller år dagen före mig och vi hämtade honom lagom till jul. Den vintern var kall och med mycket snö. Vi ville inte hålla på att tjafsa med att han skulle kissa inne på tidningar först utan vi gav oss fan på att kubba ut med honom ca 40-45 ggr om dygnet istället. Kanske lite mer sällan, men lika möjligt att det var fler. Vi brukade få gå ut med honom två-tre gånger på natten också. Eftersom det var kallt och man var tvungen att vara snabb så gjorde jag så att jag sov med långkalsonger på. Då kunde man, när man blev väckt kl 3 på morgonen, bara hoppa upp, ta hunden under armen, roffa åt sig närmsta jacka och springa ut och ställa hunden i snön. Vi bodde på första våningen som tur var.

En morgon, som vilken annan, vaknar jag av att Hulken gnäller. Upp i mina trasiga långkalsonger, inget på överkroppen, i med fötterna i dåvarande sambons skor (hans var större och alltså lättare att få på), på med en jacka och ut fort som fan. När jag sedan står där ute bredvid min lilla valp, i all min härlighet, så noterar jag att det är ovanligt ljust ute. Det visade sig också att det stod fyra personer och väntade på bussen vid hållplatsen precis utanför vår dörr. I alldeles för många sekunder så funderar jag på vart de ska åka kl 3 på morgonen. Först efter jag konstaterat att klockan kanske är lite mer än 3 och att Hulken har sovit sin första hela natt och att det är ju toppen så kommer jag till insikt om hur jag måste se ut. Och att de där fyra personerna som jag står och glor på, glor lika mycket tillbaks.

Som tur är så behöver små valpar inte kissa särskilt mycket åt gången. Oavsett så beslöt jag att Hulken var färdigkissad för tillfället och skyndade mig in. Efter det så sov jag alltid i lite finare mysbyxor och linne väldigt, väldigt länge.

Nu för tiden sover jag oftast naken. Med jämna mellanrum så kommer jag på att det kanske kan börja brinna eller en galen mördare kanske bryter sig in. Då är det ju dumt att vara naken. Skulle bli så genant att bli räddad eller upphittad. Då sover jag med kläder på i ett par dagar men sen tröttnar jag. Om ni undrade tänkte jag. Jag borde verkligen köpa en pyjamas.

Är det bara jag eller är kommentatorerna ovanligt tysta? Eller är jag bara van vid hockey-kommentatorer?

Jag har inte bloggat på åtta dagar. Det var ju inte riktigt meningen.
Det ville sig inte bättre än att Ems morfar dog förra tisdagen. Ganska hastigt och plötsligt även om han var sjuk sen innan. Tiden sen dess har mest gått åt till att hålla Em sällskap samtidigt som jag försökt hålla mig ur vägen så gått det går för att inte störa hennes mor. Hade det funnits ett jobb som gick ut på att sitta tyst och stirra in i en vägg och låtsas som ingenting så skulle jag vara rätt kvinna för det jobbet. Jag hade fanimig vart expert. Jag hade kunna ha kurser och seminarier och startat en egen högskola där jag var rektor. _Så_ bra är jag på detta.

Nu är vi tillbaks i Karlstad och för en gångs skull skiner solen. Så nu vilar vi upp oss lite. Imorgon är det dags för sol och bad och den första drabbningen (av många hoppas jag) mellan min syster och hennes pojkvän och mig och Em. De har blivit utmanade på krocketturnering, bäst av tre. Jag skickade ett sms där det stod:
Äntligen ska världen få svar! Vilka är bäst på krocket? Detta ska avgöras i en turnering i tre delar, den första avgår förslagsvis ikväll eller imorgon, det är upp till er. Handsken är kastad!

Vi väntade och väntade men fick inget svar. Men så plötsligt så rasslade det till i brevlådan och plingade tre gånger på dörren. Detta var vad vi fann

  
(We shall defend our honour!
Darra, I arma syndare! Ty imorgon skall I möta Edra övermän!)

The game is on!