Veron

Jag har haft ont i huvudet och inte vart på humör. Men jag måste bara säga att nästa gång ni tittar på Batman Begins (för er skull hoppas jag att det är aldrig) så kan ni fundera en stund på hur mkt tid och pengar de egentligen la på att hans hår skulle ligga så att han hade exakt två lockar som hängde fram när det var lite "ostyrigt". Eller så kan ni fundera på hur någon i hela världen kan tycka att han är snygg eller att hur man kan kalla Katie Holmes för skådespelerska? Alla dessa frågor...

Här har vi lördagsmys och det är typ förti gånger bättre! Byggt en ny billy-hylla, grillat, druckit dyrt vin och champagne samt chokladfondueat oss.

Jag glömde ju lägga upp en dagens outfit igår och det straffade sig genast med dalande besökssiffror! Det verkar alltså som om jag har hittat en viktig bit i min resa mot att bli Sveriges, kanske världens, största blogg. För att inte tappa ännu fler läsare så måste jag ju visa dagens outfit.
Nu visade det det sig att det kan jag visst inte så ni får föreställa er. Jag hade ett par svarta jeans från Cubus, svarta sockar med vita prickar på och en topp från Ellos som är topp och kofta i ett (2i1-tröjor jävligt praktiskta och underskattade om jag får säga det själv) och som jag får världens baloobas i. Mycket uppskattat av min sambo och en gubbe som stod i kön bredvid oss på systemet. Han hade så att säga käkat glosoppa till middag.

Nu ska jag återgå till champagnedrickandet och tittandet på "Häng dem högt!", en mycket spännande västern från 1968. Trevlig helg!

Idag har vart en seg dag. Mestadels för att jag inte kunde somna igår natt. Ozzy betedde sig nämligen konstigare än vanligt också var det någon som åkte i hissen upp och ner. Då fick jag för mig att det kanske, möjligtvis, mest troligt befann sig en seriemördare i huset. Såhär i efterhand så känns det kanske lite dumt att seriemördaren skulle ta hissen, iaf om han ville smyga.

I vilket fall så låg jag därför vaken ganska länge och funderade på vilket sätt jag skulle bli mördad på och hur jag skulle kunna försvara mig/undvika att bli mördad. Det första jag gjorde var att gå upp och på mig en tröja. Vill ju inte fly i panik nästan naken. Jag har inte riktigt den kroppsformen för det. Det andra jag gjorde var att slå in 112 på mobilen men jag tog bort det när jag insåg att om jag somnade och _inte_ blev mördad utan bara råkade komma åt ringaknappen så kanske de skulle bli irriterade.

Sen tänkte jag ut olika scenarion. Jag kom fram till att det troligaste är nog att jag skulle bli knivmördad. Det kändes ju lite obehagligt men samtidigt måste man ju vara realistisk och inse att inte många seriemördare skjuter ihjäl sina offer bara sådär. Och det kan jag ju förstå. Om man nu är galen seriemördare så känns det lite konstigt att vara en omtänksam galen seriemördare. Jag funderade också över sannolikheten att jag skulle slippa bli våldtagen. Den kändes ju ganska mycket som lika med noll. Här bestämde jag mig för att det var nog bäst om jag blev dödad först iaf. Även om mina efterlevande kanske skulle tycka det kändes lite obekvämt. Men ibland måste man få tänka på sig själv.

Till slut så kom jag fram till att jag kanske skulle hinna springa ut på balkongen om någon bröt sig in. Därifrån skulle jag ju hinna ringa till polisen kanske. Fast troligast är väl att han skulle hinna knöla sig ut innan polisen kom. Jag är ju inte så stark. Då tog jag det beslutet att i så fall så får jag väl chansa och hoppa från balkongen. Bättre att bryta båda fötterna än att bli mördad tänkte jag. Där kände jag mig lite tillfreds med mitt beslut och det faktum att jag faktiskt har en flyktväg.

Men sen kom jag på att om jag bryter båda fötterna som kommer jag ju inte kunna springa maratonet. Vad besviken min syster skulle bli. Jag också för den delen. Tänk då kanske jag aldrig skulle kunna springa ett maraton. Det där maratonet förresten. Det är ju faktiskt ganska läskigt det också. Hux flux väldigt mycket otäckare än fjantiga seriemördare. Så då låg jag vaken en stund och oroande mig för maratonet istället. Mest över hur förbannat jävla långt det är.
Jag har känt nu ett tag att om vi klarar av att springa det så gör alla det. Att det kanske inte är en sån bedrift ändå. Men nu börjar det kännas mer och mer oöverstigligt desto nämre vi kommer. Det positiva är väl att jag förhoppningsvis kommer vara jävligt nöjd med mig själv (kanske t o m hela helgen som jag lovat?) när vi har klarat det. För det gör vi, det finns liksom inga alternativ. Usch nu blev jag nervös igen.

Nu har någon äntligen startat en grupp på fejjan som är lite vettig. Nämligen en som visar på hur fullkomligt idiotiska alla grupper som "inte är rasistiska" utan bara väldigt invandrarfientliga är. Den har jag gått med i. Och om ni är min vän på FB så borde ni ha fått en invite.

Annars så är ju min policy att inte gå med i grupper på Facebook. Av den enkla anledningen till att de är skit allihop. T o m de två grupper jag är med i är skit. Men när det kommer till det hot de massinvandrande isbjörnarna utgör så måste man liksom ta ställning. Och när det kommer till det faktum att den där jävla gruppen som vill ta bort Mohammed och ta med Emelie i almanackan fortfarande får nya medlemmar så får jag väl offra mig för laget. För han grundaren är verkligen en idiot. Alltså verkligen, _verkligen_.


Edit: Jag är visst med i fyra grupper. De andra två är av lite mer privat natur. Det har ingenting med ekologiska sexleksaker i trä eller potatisodling att göra. Jag lovar.

Jag har vart och handlat! Jag har fått i mig näring! Jag tog mig samman och åkte till ICA Välsviken. Fick ett infall och köpte en banan. Tänkte att det skulle vara gott till flingorna jag planerar äta imorgon bitti. Dock kände jag mig lite dum när jag packade upp sakerna på bandet. Det var i stort sett bara mer eller mindre onyttiga saker. Och sist av allt kom den fjuttiga bananen. Som om den skulle kompensera. Jag ångrade mig nästan att jag köpte den. Det känns liksom bättre att vara rakt igenom onyttig. Som ett statement. Nu känns det som om  jag handlade allt det och trodde att jag var nyttig bara för att köpte en banan.
Eller så skiter folk fullständigt i vad jag handlar. Eller så skiter jag fullständigt i vad folk tycker om sakerna jag handlar. Jag skulle också kunna sluta köpa så mycket onyttiga saker. Sannolikheten att jag skulle sluta vara så tjock hade nog ökat något. Men så fick jag IG på sannolikhetsbiten också. 
Men det är ju synd att chansa. Det finns ju alltid en risk att jag blir tjockare också. Det lärde jag mig iaf på sannolikhetsläran. Och det vill vi ju inte.

Idag har jag bara ätit en tallrik med flingor samt druckit fem glas mjölk(man blir lite mätt på mjölk och det kräver ingen tillagning). Åter igen är det disken och latheten som är boven. Jag har ju en pizzeria två våningar ner men jag är inte suugen på pizza. Och jag kan inte med att gå till Skit-Konsum och köpa godis idag igen. Jag har vart där typ fjorton dagar i rad känns det som. Och bussen till ICA Välsviken går först 17.20. Och jag orkar inte gåå dit. Det tar ju säkert en kvart. Ni förstår hur synd det är om mig. Tur att Em kommer imorgon så hon kan laga mat åt mig. Tur att hon inte läser min blogg heller :)

Idag kom den nya TVn. Den gamla har gått sönder på ngt mystiskt vis. Den nya Tvn är svart och blank och hävdar att Life's Good.

Fördelar med den nya TVn:
* Den fungerar.
* Den hälsade mig välkommen när jag startade den.
* Den hade en medföljande fjärrkontroll.
* Den hade medföljande batterier till fjärrkontrollen.
* Luckan på baksidan av fjärrisen har en snitisigt plastflärp som håller fast luckan så att den inte försvinner.
* Bruksanvisningen var bara 13 sidor lång. Varav hälften inte handlade om min modell av TV.
* Den ställde in kanalerna automatiskt.
* Kanalerna hamnade där de skulle. (Den förra TVn hade 3:an på kanal 8, 5:an på kanal 13 osv. Den enda som hamnade rätt var 4:an. Men det var nog ett rent sammanträffande)
* Den är tydligen energisnål.
*Emballaget är populärt som kattleksak.´


Nackdelar med den nya TVn:
* Det medföljde en bruksanvisning på CD-skiva också. Gissar att det står fler saker på den.
* Den automatiska kanalsökarfunktionen hittar bara 1:an, 2:an, 4:an och 6:an.
* Fjärrkontrollen är oroväckande liten och lättborttappad.
* Emballaget är populärt som kattleksak.

Som den fashonista jag är så förstår jag vikten av att se fräsch och hipp ut alla dagar i veckan. Man vet aldrig när man kan "råka på" någon snygging..hi hi.. eller ännu värre.. tänk om man skulle möta typ sin bästis också har den snyggare kläder! Och orangeare fejk-spray-tan! Det skulle ju vara döden för mitt sociala liv.

Så dagens outfit ser därför ut såhär:

Randigt linne från JC, 99:-. Gröna PUMA-shorts med färgfläckar på är stulna från "X-et" och därmed gratis. De prickiga flip-flopsen är helt ärligt lånade från den nuvarande sambon = också gratis. Snygg och billig utstyrsel om jag får säga det själv. Det behöver inte alltid kosta skjortan.  

Den började bra med att jag fick tag på Inger Eng, enhetschef för Kronoparkens vårdcentral. Efter att jag presenterat mitt ärende så kunde hon hänvisa mig till ett telefonnummer som iaf har vett nog att ha telefontid imorgon mellan 8-8.30. Innan vi lade på så nämnde hon också, sådär i förbifarten, att om jag mot all förmodan skulle ha några bekymmer skulle jag inte ringa till henne utan en annan kvinna som var barnmorskechef. Jag utgår ifrån att hon hade avlyssnat sina meddelanden på telefonsvararen.

Sen så var glappet ganska stort fram tills min resa till stan och då gick jag mest runt och var nervös.

Besöket hos gynekologen var ganska exakt precis sådär obehagligt som man kan tro. Det känns aldrig särskilt bekvämt att föra en konversation med någon som samtidigt mojsar runt i ditt underliv. Jag bruka trösta mig med att för herrar så är det tusen resor värre. Att ha någon som mojsar runt i ditt akterdäck måste verkligen kännas obekvämt.
Utan att gå in på närmre detaljer så kunde det iaf konstateras att jag såg ut att vara relativt fertil. Ska lämna lite blodprover så att de kan kolla hormonnivåer och sånt också men det får jag reda på först om en månad.  
Jag passade på att få det där cellprovet lämnat också så slipper jag beblanda mig med mupparna här i Kronoparken. Som grädde på moset fick jag det gratis fast det egentligen skulle kostat hundra spänn. Ka-tsching!

Efter gick jag en sväng på stan och blåste massa pengar. Sen åkte jag hem och sov. Min kropp reagerar nämligen alltid likadant när jag har vart stressad. Jag blir dödstrött och får migrän. Därför är det lika bra att lägga sig innan migränen blir för jobbig.
Nu tänkte jag gå och lägga mig igen faktiskt.

Dagens:
Hissa
Mig själv som fick beröm av läkaren för att jag var förutseende och hade tänkt igenom saker i förväg.

Dissa
Den där förbannade uppsatsen.

Jag kom på en idé. Tänkte att det skulle vara roligt att beskriva mitt liv i siffror. Det här blev resultatet.

0 är antalet bröd jag köpte trots att jag ville ha bröd. Enbart för att jag behövde margarin till brödet men orkade inte gå tillbaks och hämta det.
1 är antalet fästmöar jag har.
2 är antalet katter jag har.
3 är det genomsnittliga antalet gånger jag trycker på diverse knappar, tex hissknappar och dörröppnare och liknande. Det är också antalet tatueringar jag har.
5 är det genomsnittliga antalet tuggumin jag tuggar varje dag.
9 är antalet tabletter jag äter om dagen.
12 är uppskattningsvis antalet gånger i veckan jag vill ta livet av mig till följd av något idiotiskt katterna hittat på.
15 är antalet kilo jag borde gå ner.
39 är storleken på de flesta av mina skor. Det är också, av ett rent sammanträffande, antalet skor jag har. I lägenheten. Jag har fler skor på vinden.
42 är meningen med livet, universum och allting.
75 är procentandelen av mina skor som ger mig skavsår.
100 är procentandelen av hur idiotisk jag kände mig idag när jag svarade "den med choklad" när tjejen på Subway frågade vilken sorts chocolate-chip-cookie jag ville ha.
871 är antalet kronor spenderade på Åhlens idag efter att jag gått in där för att "kika lite".
1 miljard är uppskattningsvis antalet gånger jag spelat Harpan istället för att göra det jag ska.

Nu tröttnade jag.

Dagens outfit är idag en klänning. Inte så mycket för att det är vårigt och varmt ute som för att jag ska på fertilitetsundersökning idag. Mina tre kvinnliga läsare som vart på en gynundersökning förstår vad jag menar. 

I vilket fall. Klänningen är från Gina Tricot. Minns inte hur mycket den kostade, men med tanke på vart den är inköpt och att jag är student så var det nog inte särskilt mycket. Den bärs fördelaktigt med ett snyggt brett skärp och, om det är kyligt, ett par svarta leggings. Skärpet jag har kommer också från Gina Tricot och skorna är från HM. Katten är privat.




Nu ska jag ta och fixa mig färdigt så jag kan gå till Skit-Konsum och köpa frulle till mig och till katterna. Igår åt jag bara några smörgåsar och fyra digestive-kex för jag hade ingen mat hemma. Som jag ville äta/orkade tillaga ska väl tilläggas. Det ska väl kanske också tilläggas att det nog har ett samband med hur mycket disk som jag har ståendes i köket. Men det får bli ett senare projekt. Nu - mot Skit-Konsum!

Jag ska på gynekologisk cellprovskontroll på fredag. Det var det som var "too much information". Resten som följer är helt vanlig information.

Jag kan inte gå på den undersökningen för jag jobbar då. Därför har jag försökt nå kärringarna på barnmorskemottagningen för att berätta detta. Jag har ringt 054-616944  säkert tusen gånger och det tutar bara upptaget(ring gärna dit och se om ni kommer fram. Isf kan ni hälsa att jag inte kommer på fredag 10.40). Det irriterar mig ganska mycket. Det finns inga knappval eller någon information om telefontider. Det tutar bara upptaget. Detta irriterar mig relativt mycket. Tillräckligt mycket för att jag skulle försöka få tag på packet på ett annat vis.
Jag lyckades hitta att man kunde avboka sina tider "online". Det gick supersketabra till jag var tvungen att välja vilken läkare jag inte ville gå till. Det kunde jag inte. För det har ingen berättat för mig. Alltså tillbaks till ruta ett. Jag försökte hitta någon annan att ringa. Hittade numret till enhetschefen Inger Eng. 054-616935 har hon(ring gärna dit också och förklara för henne vilket jordens bottenskrap hon är och att jag inte kan komma på fredag kl 10.40). Dit ringde jag men kom bara till hennes telefonsvarare. Där pratade jag in ett argt meddelande om hur värdelöst telefonnummret till barnmorskemottagningen var, hur värdelös Kronoparkens vårdcentral var överlag och en kort mening om hur värdelös jag tyckte att hon var för tillfället som inte svarade.
Men jag har fortfarande inte lyckats avboka tiden.

Imorgon ska jag försöka få tag på chefen för hela landstinget och skälla på henne/honom.

Dagen till ära så ser min outfit ut såhär:

En stycken handduk FRÄJEN från IKEA. 79:- kronor bara. Ett riktigt kap om jag får säga det själv. Köpte den när jag och Em vad där senast. Var lite tvek till färgen först men nu så har jag vant mig. Kvaliteten är väl kanske inte DoG eller Ralph Lauren precis men jag tycker nog att det är en fullt godkänd handduk att ha till vardags. Piffa upp med lite käcka accessoarer som en liten brosch eller ett fint band så är den fix och färdig att ta med till stranden!

Det är nämligen Handdukens dag idag. Och det måste man ju fira! Jag är lite bekymrad över hur jag ska göra i eftermiddag när vi ska ut och springa. Jag blir väl tvugen att ta på mig riktiga kläder också får jag ta med en lite mindre handduk i fickan istället.




Min vän Johan har redan noterat bloggens nya utseende. Jag tyckte det var passande att jag bytte tema från "Author" till "Fashion" nu när jag ska bli modebloggerska. Nästa vecka tänkte jag ta "Bubbelgum" och blogga om tuggummi hela veckan.

OK jag ska skärpa mig med bloggen. Igen.
Idag har jag jobbat. Inte skrivit på uppsatsen. Umgåtts med min kära klasskamrat Ludwig.
På vägen hem från jobbet mötte jag en jättegullig tant som väntande på bussen ihop med mig. Jag gillar jättegulliga tanter.

Jag har funderat på olika saker som ska höja min besökstatistik här. Den är ju patetisk om jag ska vara ärlig. Jag tänker därför berika min blogg med Dagens Outfit i en vecka för att se hur det faller ut. Jag börjar med detta imorgon. Jag har också tänkt att jag ska härma min vän Beverly och köra en hissa och dissa-lista. Det kan jag börja med redan idag.


Hissa
Lidls kattleksak för 39.90:-. (lägger upp bild på det imorgon)
Håller katterna borta från dina möbler flera minuter i sträck!

Dissa
Skit-Konsum. Stängde 20.55 (alltså inte 21.00 som de hävdar att de stänger!) så jag hann inte köpa mjölk tills imorgon. Dissa är inte ord nog för att förklara vilkten fruktansvärd personlig tragedi detta är. Nu måste jag dricka saft till frulle. Om jag inte går och köper mjölk imorgon bitti. (Mest troligt Siv)

Facebookade och försökte få till en bra status. Det gick si så där. Men jag kom till insikt. Sen hittade jag en artikel om min insikt. Så det blir ännu en länk. Den säger inte så mkt mer av vikt än att "maratonlöpare måste ha ett meditativt psyke". Det har jag.

Åter igen har jag nytta utav att inte vara riktigt klok. Det finns inget som jag kan så bra som att stirra tomt framför mig utan att tänka på något. Jag har nog redan nämnt hur fruktansvärt användbart detta är i alla möjliga situationer, i kön på Skit-Konsum, när du väntar på att färg ska torka, i diverse väntrum, vid släktmiddagar osv. Aldrig sinande källa av användbarthet.

När det kommer till att springa riktigt långt så är faktiskt tristessen en viktigt faktor tycker jag. Det blir helt enkelt förbannat tråkigt att springa gata upp och gata ner, timme ut och timme in. Även om du har sällskap så tar samtalsämnena slut. För folk som känner oss är det svårt att tro, men till och med systrarna Olsson får slut på saker att prata om! Man måste bara ha tålamod att vänta ut oss. Men efter ca 1.15 så börjar orden tryta på oss. Runt 1.45 -2 timmar så har vi hunnit tänka ut nya saker att säga.

Men för mig är de 30 minuterna (ibland mer!) oändligt långa. Jag har väldigt svårt att förklara för mig själv varför jag huxflux befinner mig mitt ute i ingenstans, springandes?! WTF liksom. Ena sekunden diskuterar jag BP's ovilja att laga oljeläckan i lugn och behaglig gångfart och sen plötsligt så är jag mitt uppe i att springa. Jävligt sugigt brukar jag tänka då. Och att tänka att något är jävligt sugigt i 30 minuter drar ner motivationen. 
Men det är då jag kopplar på min autopilot! Jag ställer in fötterna på "Fortsätt springa", lägger mig till med en lagom fiskdöd blick och sätter hjärnan på energisparläge. Jag skulle väl inte vilja säga att jag når något "runners high" eller så. Men jag förstår helt klart Forrest Gump. Man bara springer. Ganska fantastiskt egentligen. Tänk vad jag kan när jag kopplar bort hjärnan.

Det är bara två veckor kvar nu. Om två veckor vid den här tiden är det meningen att jag ska ha min uppsats färdig och ett marathonlopp avklarat. Jag känner mig inte riktigt redo plötsligt. Det är inte skojigt längre. 4.2 mil är så fruktansvärt långt. Och halva vägen (typ, ungefär, nästan, i tanken) består tydligen av den oändliga uppförsbacken som kallas "Västerbron". Det har t o m skrivits sånger om hur avskyvärd den där bron är.
Jag som bara är liten och klen och ganska tjock. Det kommer aldrig gå vägen känns det som. Min syster sa igår att om vi inte fixar det här då ska han den där Anders Szalkai (vars träningsprogram vi följer) ha stryk. Men om vi mot all förmodan skulle lyckas med detta (med _vi_ menar jag _jag_. Syster klarar detta lätt som en plätt. Typiskt henne) då förtjänar han en guldmedalj, ett nobelpris och alla mina pengar. Nu kommer han ju tyvärr inte få ngt av detta men jag tycker ni alla kan skänka (vad vi hoppas är) mirakelmannen en tanke den 5:e juni om systrarna Olsson fixar ett marathon.

Imorgon blir sista långpasset. 2.1 mil, halva sträckan alltså. Vi får hoppas att det går bättre för oss än för folket i Göteborg idag. Vi ska försöka springa mitt på dagen nu fram till loppet. För att se om vi kanske vänjer oss lite. Förra året var tydligen väldigt varmt och slitigt. Jag hoppas att årets är mulet och svalt på dagen för att sen gå över till glassig kvällssol och lite fläktande vindar. Det hade vart nått det.

Nu skäms jag för att jag inte sopsorterar noggrannare och en dålig miljövän som inte köper ekologiskt.
Jag gråter så jag knappt kan blogga. Jag avskyr saker som handlar om sorgliga grejer i naturen. Och jag kan faktiskt inte förstå att folk _inte_ blir ledsna när de ser sånt här:
http://www.youtube.com/watch?v=mXe05vgVZmo&feature=related




I somras var jag och Em på Orsa Björnpark. De har isbjörnar där och såklart en monter där det står massor om isbjörnarna. Jag var tvungen att gå ut därifrån för jag började bara gråta hela tiden. Em fick dåligt samvete för att hon tagit med mig på utflykt också blev jag ledsen. Stackarn. Hon ska få se när vi åker till Kolmården. Där finns det massor med utrotningshotade djur.

Det finns en grupp på FB som heter "Vi som vill ta bort Mohammed i svenska almanackan och ha tillbaka Emelie!". Den är _inte_ rasistisk utan vill visa "vart samhället är påväg!". De "vill bara ha SVENSKA namn i almanackan."

Den har 13 657 medlemmar.

Nu är det ju tyvärr så att det finns några problem med denna gruppen. Mohammed är inte ens ett namn. Muhammed stavas det. Muhammed har inte namnsdag i Sverige. Grundaren till gruppen har enligt egen utsago en almanacka där "Mohammed" har namnsdag. Han vägrar dock berätta vilken dag "Mohammed" skulle ha namnsdag på. Eller vad det är för almanacka han har hittat.
Sen är Emelie inte ett svenskt namn. Emelie är en fransk form av Amalia enligt Wiki.
Sist, men inte minst, heter grundaren Joakim. Vart kommer det namnet ifrån då? tänker ni. Det _måste_ ju vara svenskt. Det hööör man ju. Och om man hade haft ett osvenskt namn så hade det ju vart dumt att starta en grupp som bara ville ha _svenska_ namn i almanackan. Om det nu inte är så att man inte vill ha namnsdag förstås.
Men tji fick ni och allas våra käre idiot-Joakim. Det är hebreiskt (det roligaste hade väl vart om det var arbiskt iofs).

Här nedan följer några utdrag som visar på vilka grunder Joakim hade  för att starta den där gruppen samt några bevis på hans lysande argumentationsteknik. Läs och njut (eller gråt, det är vilket som) mina vänner!

(Om ni vill bli hans vän så kan ni hitta honom här. Han var tydligen Karlstad-bo också. Gissar att han inte bor bor i K to the R to the onoparken)

Så min nya fina blanka dator har tagit livet av sig efter bara en vecka. Den trivdes nog inte. Jag som köpte en ny fin väska till den, tog med den på spännande utflykter och klappade den med bestämd knytnäve när jag blev arg.
Igår ville Em iväg och fiska. Jag sa att jag skulle vara ordningsam och ta med mig min nya fina dator och skriva på min nya fina uppsats. Vi åkte ut till Skutberget (mycket trevligt ställe) packade upp alla våra grejer och satte igång. Em började kasta med sitt spö fram och tillbaka och gjorde viktiga fiskarminer. Jag öppnade min laptop och tryckte på startknappen (egentligen inte, det finns ingen startknapp bara en liten flärp på sidan). Då svarade min dator med att säga att den tyckte att jag skulle göra en systemåterställning.
Fan heller! svarade jag vred och vände på den och ropade på Em med min gnälliga röst - Den fuuuunkarrr iiinnnteeee!
Jag fick då det sedvanliga svaret - Vad har du gjort nu?


Ja inte fan visste jag. Inte Em heller visade det sig. Jag ringde till HP och sa att min dator var trasig och att den sa en massa konstiga saker som jag inte förstod. Han svarade att det var synd för mig, trycker du på den där knappen så försvinner allt du någonsin gjort och kommer aldrig tillbaka. Men lyssna inte på mig för du ska ringa till El-gigantens support.
Så jag ringde till El-gigantens support. Han sa ungefär samma sak fast med det tillägget att om jag lämnar in den så kan de rädda mina grejer innan de trycker på knappen så att allt försvinner och aldrig kommer tillbaks.

Jag googlade på det också (på Ems ajjjjfååån) och kom till Flashback (först:Nähä det kunde ni inte tro? sen: det tog mig fyra gånger innan jag fick till flashback. Falshback, Flaskback och Flashbash var de första tre.)
Där var det en som hade råkat ut för samma sak. Alla besserwissrar svarade - Du har Vista va? Vänta till Windows 7. Myyyyycket bättre.
Jo han killen hade ju Vista. Gissa vad jag har? 7:an. Så mycket för er "allvetande kunskap".

Men alltså. Tydligen så har mitt operativsystem (jag vet inte ens vad det är för något. Kanske en kurs någon dag Håkan?) gått och hängt sig. Som jag redan nämnt så har jag mina aningar om att det inte är hängt sig som i hängt upp sig, utan mer hängt sig som i klättra upp på en stol och linda en snara runt halsen och försäkerhets skull skjuta sig i huvudet först.

F ö så har jag en idé som jag helt gratis lämnar över till alla laptop-tillverkare. Varför sätter ni inte batteriet under pekplattan liksom närmast användaren? Då minskar väl risken att man skulle smocka till någon vital del när man slår knytnäven med en bestäms rörelse på datorn? Föstår ni hur jag menar?

Em tog iaf med sig botteskrapet hem för att se om de på hennes jobb kan rädda upp något. Vi kan väl säga att jag är oändligt tacksam att det skedde nu och inte om två veckor. Då hade jag nog gjort min dator sällskap på den "andra siiidan".

Men TVn är paj. Nya datorn också för den delen. Har jag nämnt att jag _avskyr_ tekniska prylar?

Måste bara börja dagen med att säga att fjärrkontrollen är fortfarande borta. Inte för att ni kanske bryr er så mycket men jag tycker att det är lite faschinerande faktiskt.
Nu är ju TVn trasig så jag saknar den förstås inte riktigt lika mycket längre. Men ändå. Jag hade länge mina misstankar om att den skulle ligga inne i garderoben men nu har jag jag städat och organiserat där och det fanns inte ett spår av fjärrisen.
Så nu tror jag att jag har slängt den. Det finns liksom inga ställen kvar i den här lägenheten för den att befinna sig på. Inte oupptäckt i tre veckor iaf.

Ska lägga upp en fin bild senare på hur vår TV ser ut nuförtiden förresten. Det är som modern konst.

 Ni vet vad jag ska(borde) göra nu. Så vi hörs senare.

Dagens mest spelade låt kommer vara Hero of War.

Nu blev klockan sent igen. Jag avskyr när det sker sådär plötsligt. Kvällen har ägnats åt att läsa i vilka avseenden Muhammed var en utmärkt människa. Tydligen var han ganska utmärkt rakt av. Där ser man.
Jag har också roat mig själv med att läsa Jimmie Åkessons gamla debattartikel om olika hot mot rikets säkerhet samt intervjun där han konstaterar att också isbjörnar kan vara ganska otäcka.
Sist men inte minst har jag försökt få tag på ett par kompressionsstrumpor. Det var stört omöjligt. Iaf de som jag ville ha. Surt! Men jag har mailat och hetsat lite så jag hoppas jag ska hinna få strumporna innan maran.

Nu blir det kvällen för mig. 300 mg Seroquel jo man tackar!

Här ska införskaffas cola och lösgodis! Vår TV är paj (inte så sorgligt, då kanske vi får en ny med tillhörande fjärris) och jag har läst alla sidor på hela internet tror jag. Nu har jag inga undanflykter att ta till. Det är dags att skriva uppsats! Eller rättare sagt; det är dags att läsa massa böcker om SD och islam så jag har något att skriva om i min uppsats!

Och för att kunna genomföra detta så insåg jag att jag är i ett trängande behov av just lösgodis och (rom och)cola* (romen(kan man skriva romen?) har jag redan). Mot skit-Konsum! *schwoooschh*











*Det finns en stor risk att detta också är en undanflykt iofs.

Fick ett specifikt önskemål om att jag skulle skriva om mitt skoinköp. Det var nästan lite spännande. Eller inte alls.

För två veckor sen köpte jag nya löparskor. Förväntningarna var skyhöga. Mitt nuvarande par är Asics 2140. En alldeles underbar modell, man nästan svävar fram (nästan). Men såhär i snart-är-det-dags-för-maran-tider så kände jag att jag skulle köpa ett par nya. (allt jag gör här i texten gör min syster nästan exakt likadant, bara så ni vet) Det blev då ganska självklart ett par 2150. Om 2140 var bra måste ju årets modell vara bättre.

Det var de inte. De var fullständigt värdelösa. Usla. Inte nog med det, jag blev pådyvlad ett par extra inlägg (de köpte inte min syster dock) som var snäppet sämre. Alltså hade jag precis lagt 2000 spänn på skor som inte gick att använda. Med fyra veckor kvar kände vi oss lite stressade. Men i lördags åkte vi till Team Sportia, med våra väääldigt noggrannt skrubbade skor. Vi har bara sprungit med skorna på ett löpband i typ.. tio minuter, ljög vi friskt. Chefen gav oss sina arga ögen men syster och jag stod som enad front och lyckades få pengarna tillbaka.

Så med den nyttiga lärdomen i ryggen, där vi kom undan med en hårsmån, så styrde vi kosan mot Intersport istället. Där får man nämnligen kubba i skorna hur mycket man vill i 30 dagar och ändå byta om man inte är nöjd. Tyvärr så vet inte Intersport om att jag promotear deras företag här annar hade jag säkert kunna få ett par gratis funktionsvantar eller nått.

i vilket fall. Efter att ha sprungit på löpband och ojjat oss och gnällt en del över hur fula alla löparskor är (en ganska stor anledning till att vi köpte 2150 var för att de är svarta. Alla andra skor är ju apfula.) så blev det ett par nya 2000-kronorsskor. Asics (igen, de gör bra skor egentligen) Gel-Kayano 16. Nu har vi inte hunnit springa i skorna än men imorgon blir det premiärrunda. Och går det inte snabbt och lätt som vinden är risken stor att jag tar livet av mig själv litegrann. Och då kan ni stämma Asics på trehundra miljoners miljarder för då är det helt och hållet deras fel.

Så. Det var den fascinerande historien. Om ni vill dra några lärdomar så är det att inte köpa löparskor efter utseendet, inte köpa löparskor någon annanstans än på Intersport (om inte den andra affären har liknande deal såklart) och köp definitivt inte 2150-skorna. Det är inte bara vi som är missnöjda. Tydligen så var det en riktigt dålig modell.

Det var dagens vidomsord för idag barn!

Jag är hemskt ledsen. Insåg inte att jag inte bloggat på hela helgen. Det har kommit annat emellan. Som Em, uppsatsen, skoinköp och kassa löprundor. Har egentligen inte tid att blogga så mkt nu. Är på väg för att träffa min handledare; fule-David, biblioteksvakten. Men jag återkommer i eftermiddag med nya spännande insikter och berättelser från verkligen. Ni kan se fram emot rafflande historier som "Pasta eller smörgås - vad är jag sugen på?" eller "Hmm, svart ludd i naveln? Men jag som haft en vit tröja på mig hela dagen?"

Min bloggvän Johan skrev att han funderade på att skaffa sig en ny dator. Det fick mig att fundera på om jag kanske också skulle skriva ett inlägg om datorer. Och eftersom jag egentligen borde uppsatsa mig eller städa så kände jag att nu var ett utmärkt tillfälle att författa det inlägget.

Jag avskyr tekniska prylar. Vad det än för pryl som går på ström eller batteri så avskyr jag det. En del helhjärtat och andra av ren princip. Mest av allt avskyr jag datorer och mobiltelefoner. Strax efter kommer saker som man måste installera om vid strömavbrott samt går att programmera (dvs går _inte_ att programmera), som dvd-, video- och TV-apparater, digitala väckarklockor, kaffebryggaren (Jävla kaffebryggare, jag dricker inte ens kaffe!) osv.

Radion avskyr jag för att den med jämna mellanrum får spelet och slutar fungera så att man får stå och vickla på antennen tills man får tillbaka den i den vinkeln som den var från första början och då fungerar den igen.

Jag avskyr också saker som måste ha "täckning". Där återkommer mobilen igen som alltså är dubbelt hatad och så det mobila bredbandet som suger hårig åsneballe 24/7. Även bredbandet är dubbelt hatat då jag avskyr sladdbredband också. Bredband är skit. Det som var innan bredband var också skit men det visste man ju. Bredband säger att det är bra men är skit. Sånt avskyr jag.

Något som jag faktiskt uppskattar är vanliga jävla telefoner med sladd som sitter i väggen. De fungerar. Nu avskyr jag ju att prata i telefon så jag har ju inte så mycket nytta utav skiten men ändå. Jag har inte så jävla mycket nytta av min digital-Tv-box heller för den fungerar ju inte (för den behöver en extra antenn. Dubbelhat på boxar också).

Men åter till datorer. Datorer avskyr jag kvarupelt! Om inte mer. På alla nivåer som finns avskyr jag detta djävulens påfund. Från hur helvetiskt lång tid det alltid tar att starta upp bottenskrapet till hur förbannat snabbt skiten kan stänga av sig utan förvarning och samtidigt ta med sig allt man någonsin åstadkommit ner i djupet.(här kopierade jag hela texten för säkerhets skull) Där i mellan så avskyr jag så gott som alla program, förutom Harpan, alla funktioner, allt som har med internet att göra och allt som har med Office att göra. Jag avskyr "säker borttagning av maskinvara" eftersom jag alltid har 400 USB-flärpar att välja mellan enligt datorn trots att jag bara har två USB-uttag.(jag kikar in där varenda gång och varenda gång blir jag förbannad och bara drar ut skiten ändå)

Jag avskyr insert-knappen för att det tog mig tio år innan jag fattade hur fan det kunde komma sig att datorn fick spelet ibland och bara började skriva över saker istället för att knuffa det framför sig. Jag avskyr num lock, caps lock och det faktum att jag fortfarande inte listat ut hur jag ska kunna använda all tecken på skrivbordet.

Jag avskyr att den precis nu lekte mupp och flyttade markören till mitt i texten så att jag skrev på fel ställe.

Jag avskyr allt som har med datorer överlag. Jag avskyr skrivare som bara tuggar i sig papper som man måste dra ut med våld. Jag avskyr sladdlösa möss och tangentbord som bara fungerar när de känner för det och skyller på att de inte har kontakt med den där jävla dosan även fast jag slog doshelvetet på tangentbordet kraftigt några gånger.
Jag avskyr sladdfulla möss och tangentbord som bara trasslar sig och tar emot. Jag avskyr musmattorna som inte gör någon nytta och jag avskyr att när jag blir förbannad och slänger bort musmattan så fungerar det ännu sämre trots att det inte borde vara möjligt.

Nu kommer jag inte på något mer för tillfället faktiskt. Men jag gissar att ni förstår min andemening.
Johan funderade på om han skulle skaffa sig en skrivmaskin. Det är nog inget för mig. Jag avskyr skrivmaskiner också. Enda anledningen till att jag bloggar är att jag avskyr att skriva för hand ännu mer än vad jag avskyr datorer :)

Dagens låt är Born to run med världens snyggaste Bruce.

Alternativ 1. Irakkrig vs. Vietnamkrig, vilka likheter och skillnader finns?
Alternativ 2. Sverigedemokraternas syn på kvinnan och familjen, hur skiljer den sig från de konservativa muslimernas syn?

Alternativ ett verkar intressantast och det kom jag på helt själv. Nummer två är lite framkrystat och inte lika spännande.

Alternativ ett innebär att jag måste läsa artiklar på engelska. Alternativ två har ingen engelsk litteratur inblandad.

Alternativ två it is.

Som vanligt håller jag på och velar. Har två ganska intressanta saker att uppsatsa om. Den senare är jag mest sugen på men samtidigt så är det lite surt att byta ämne när jag börjat. Men för att säkra upp så sitter jag nu och skriver två parallella inledningar i väntan på att min handledare ska höra av sig.

För det är ju bättre än att bara välja en och sen satsa helhjärtat på den.

Min statistik har blivit bedrövlig sen jag flyttade min blogg hit. Så f r o m nu så kommer jag namedroppa min blogg lite varstans. Måste ju skärpa mig och jag ska bli berömd bloggerska. Hittills har jag tex fått 0(noll!) gratisprover. Inte en enda inbjudan till någon sorts filmpremiär eller kändisfest.

Jag fick en inbjudan till att medverka vid det första spadtaget till Kau's idrottshus och var iväg och köpte mig en galaklänning. Men sen fick jag höra att de visst hade skickat en massinbjudan (ganska tacky om jag får säga det själv) till _alla_ studenter här på universitetet. Inte ens en röd matta hade de planerat berättade sekreteraren när jag ringde och frågade vilken tid som jag skulle anlända i limon jag hade hyrt. Så det var ju lite surt. Klänningen kunde jag lämna tillbaka men det gick inte avboka limon så jag åkte runt i den en vända bara för att. Kände mig lite lurad så jag skippade spadtaget.

Jag insåg att jag visst fick ett gratisprov igår faktiskt. Men det var av en kille som lät mig prova en ny sorts dricka på Hagahallen. Jag fick prova båda sorterna. Jag vet inte om det var för att han kände igen mig från bloggen eller om det var för att jag är så snygg. Nästa gång kanske jag får en hel dricka och inte bara 4 cl i en plastmugg. Ahh.. jag längtar tills jag blir kändis!

(en)et i rubriken är en liten vink till Hasse. Så ni andra behöver inte fundera närmre på det.

Jag avskyr när jag tänker ut saker att blogga om men sen glömmer bort det. Jag har för mig att min vän Beverly bloggade om det en gång. Då sa hon att hon skulle lägga ett block bredvid sängen och skriva upp det. Kanske vore en idé. Hur gick det för dig Kimpo Kimshasa?

Anyhow, igår jobbade jag heeela dagen, 08.00-18.45. Sen åkte jag hem och sprang en vända, gjorde några situps och sen var den dagen slut. Egentligen var jag förresten tio minuter sen. Jag kunde för allt i världen inte hitta mina nycklar, det var el putso väcko. Borta. Som uppslukade av jorden.
Jag fick panik, det räcker med att fjärrisen är försvunnen (2:a veckan nu!). Sen fick jag ett infall och tittade utanför lägenhet. Jag hade glömt nycklarna i låset. Det är inte riktigt första gången det händer. De andra gångerna har jag dock vart på väg någonstans. Ja det kanske kvittar. Det är lika efterblivet i vilket fall. Och försenad blev jag också. Men eftersom jag är världens bästa assistent så blev jag förlåten.

Idag ska jag försöka viga mitt liv åt uppsatsen. Hittills har det gått riktigt dåligt. Men det är så jävla svårt när jag inte vet vad jag ska skriva om. Men det är väl lika bra att sätta igång.

Om jag känner mig rätt så kommer det nog bli flera inlägg idag. Jag har en tendens att blogga när jag ska göra annat.

Min chef ringde imorse. En av mina medarbetare har haft den dåliga smaken att gå och få sig inlagd på sjukhus. Som vanligt är det bara jag som kan jobba. Inget ont om min kära arbetskamrat, hon kan ju inte rå för att hon blir sjuk, det är bara det att hon blir sjuk på vid så olämpliga tillfällen. Maj är den enda månaden som jag sagt att jag verkligen _inte_ kan jobba ngt mer utöver mina schemlagda timmar. För jag kan inte det. Jag måste fixa den här uppsatsen. 
Förra gången blev hon sjuk hemtenta-veckan och gången innan det var det vanligtenta-vecka. Hade hon väntat en månad hade jag kunnat jobba hur mkt som helst ju. Men vad ska man göra. Har jag tur så kanske det gick att fixa så jag får ledigt längre fram istället.

Annars har jag vart käck och ringt till vaktmästaren. Det har vart stopp i avloppet i köket i en vecka ungefär. På något mystiskt vis så har det _inte_ löst sig av sig själv så jag tog mig samman och ringde in förstärkning. Nu måste jag se till att göra mig i ordning.

Dagens låt är för övrigt "Blinded by the light" med allas vår käre Bruce. Han är nr två på min undantagslista. Trots att han är nästan lika gammal som Dumbledore.

Ibland tänker jag att det skulle vara roligt att jobba med reklam. Tänk att vara den som gör reklamer för CocaCola. Ditt verk påverkar en hel värld. Jag läste någonstans att CocaColas mål var att få _alla_ människor i världen att tänka på CocaCola minst en gång om dagen. Jag vet inte om det är sant, men frågan är om de inte är på god väg att lyckas.

Men bäst av allt måste ändå vara att man får gratis alkohol och droger av sin arbetsgivare. Det måste ju vara så att de sitter på sina kontor och röker på och skjuter heroin mest hela dagarna. Hur skulle de annars komma på bredbandsbolag-reklamen?

På tal om annat. Hur fixar man nyckelord till inläggen? Funderar på att ta upp det igen.

Bytte tillbaks till gamla kära golva-mig-som-Ali-medicinen ikväll. Jag tänkte se om jag kunde sova bättre. Så nu ligger jag här och bloggar med skelande ögon och lite dreggel i mungipan. Knark på recept är fanimig bra skit.

Vad gör Veron?

Jo hon sitter hemma och tittar på filmer på långsamspolning. Jag fick rycket och hyrde film idag på lunchrasten. Tänkte att jag nog ville se skräckfilmer. När jag kom hem ångrade jag mig men har jag pröjsat 80 spänn för att se på film så är det väl lika bra att titta.
Nr ett var "Hostel". Den var riktigt jävla dålig. Klar manlig målgrupp då första halvan bestod av nakna tjejer och folk som hade sex och andra halvan av skrik, blod och tappade kroppsdelar. I vanlig skräckfilmsordning så hade kameramannen fastnat med zoomknappen så man blev tvungen att se allt i supernärbild.
Alltså den var verkligen usel. Jag tänker berätta handlingen så slipper ni se. Två + en killar tågluffar i Europa. Prio ett är att knulla. De träffar mystisk kille på mystiskt sätt. Han säger "Go east!" (De skulle lyssnat på polisen, byggkillen, indianen, knutten, militären och cowboyen istället). De gör så, hittar villiga och knullbara kvinnor, blir drogade och sen styckade i bitar. Alla utom en som lyckas rymma och hämnas på en av de onda. De onda är rika folk som pröjsar för att få döda. Han räddar en tjej också men hon hoppar, helt otacksamt, framför tåget.

Nu tittar jag på "Dahmer". Den handlar inte, som man kan tro, om damer som i kvinnofolk utan om Jeffery Dahmer, seriemördarkillen. Den skulle vara seriemördarspännande och gripande på samma gång. Hittills har jag vara sett ett mord, tre nästan/kanske mord och ingenting gripande alls. Precis exakt nu mördade han _inte_ en kille. Sämsta seriemördarn ever!

Sista filmen är koreansk(! Tänkte skriva japansk men skulle dubbelkolla. Oj vad jag blev svår och särskild genast. Här duger det inte med svulstiga hollywoodproduktioner, här ska vi se på _koreanska_ filmer.)
Den heter "A tale of two sisters". Mamman är död och spökar, styvmammam är ond. Same old, same old. Men den får nog bli imorgon.

Nu tog f ö Dahmer-filmen slut. Han mördade alltså bara en (i filmen. I verkligeheten var det tyvärr några fler), jävligt kort serie. Han drogade och våldtog en hel hög iofs. Inte lika fint som i Brokeback Mountain men väl bögsex om det nu är något som intresserar en.

Nu tänkte jag försöka mig på att skriva en uppsatsplan. Tänkte lägga mig tidigt sen. Imorgon är det dags att kubba rekordlångt! 28 km (det ser bättre ut att skriva det i kilometer. Eller i meter: 28 000 meter) ska vi avverka. Det är nästan lika stort som att Danmark just nu leder över Finland i hockeyn. Jag var såhär >< nära att satsa 200 spänn på Danmark. Det var 20 ggr pengarna på Unibet. Tji fick jag.

...snälla, snälla, snälla sätt _inte_ in en bild på mig i tidningen! Jag kan förstå det om man försvunnit för då kan folk hålla utkik(men ni kan väl försöka undvika det? Och ta en bra bild, den när jag är på Liseberg som jag hade som profilbild på fejjan blir bra. Eller min nuvarabndre profilbild duger också. "Polisens tecknare har gjort den här fantombilden av Veron"). Men om jag är död och upphittad så kvittar det väl.

Vad är det med folk att allt ska vara med i tidningen hela tiden? Jag är sen innan ganska upprörd på Englas och Max och Sagas mammor som är så förbannat mediakåta. Nu har de väl lagt ner hoppas jag men de första åren var ju mammorna med i tidningen var och varannan dag. Vad är dealen med att hora ut sin sorg i Expressen?

Och nu är det så med alla som mördats, att de ska vara med i tidningen. Det är såklart otrevligt att de bragts om livet men bara för det så måste man väl inte visa hur de såg ut? Speciellt inte när det faktiskt inte vart något särskilt. Jo hon/han blev ihjälslagen, det var ju oflyt, men det blir folk varje dag. Inte så jävla häftigt. Sket jag i vad de gjorde på fritiden, att de hade hela livet framför sig(om de var unga)/så mycket att leva för(om de är gamla) eller om de var omtyckta av alla? Ja det gjorde jag. Det som skulle vara intressant var om någon sa att det kvittade nog lite för den hade inga vänner ändå. Bara sin katt men den skulle ändå avlivas nästa vecka. Oh nu kom jag på! Såhär skulle det stå i tidningen om mig:

- Veron var så sprudlande och härlig, säger en av Veron närmaste vänner. -Vi hängde alltid hos henne och umgickdes(jag har bara fjortisvänner, de pratar så).
- Veron älskade att vara ute i svängen, hon var ibland lite vild utav sig men inget allvarligt. Det var alltid hon som gick hem sist.


Eller så kommer det stå såhär.

- Ja.. alltså, Veron gjorde ju inte så jävla mkt med sitt liv. Hon pluggade, jobbade och tränade till sitt marathon. Utöver det hade hon inte så mycket till liv.
- Ja hon kunde vara ganska tölig ibland. Var aldrig med på några fester eller så.
- En gång drog hon ett ganska roligt skämt iofs.. men jag kommer inte ihåg det.


Och om någon utav er lämnar en lapp som det står "Vi ses i Nangijala" vid platsen där jag hittas/blir mördad på eller vid min grav så ska jag komma tillbaks och hemsöka er i evig tid. Spökstryk ska ni få. Det var säkert väldigt gulligt den första gången någon kom på att lämna en sån lapp. Jag kan till och med OK:a de första 20 gångerna (och då tar jag i lite) men nu räcker det liksom. Ni får komma på en ny grej att skriva. Nangijala finns inte ens. Det är bara hittepå. Ni kunde lika gärna skriva "Vi ses på ICA Maxi på torsdag" det låter nästan troligare.

Jag vill inte heller bli föremål för någon debatt. Nej det är inte vad jag skulle velat att min död iaf ledde till att psykvården förbättrades eller att 14-åringar kan få dödsstraff. Inte om det innebär en massa ältande och petande i mitt (o-)liv. Om jag dör så är jag död. Let it be.

Nog med mordofferplaner för idag.

OK det här är kanske lite lågt men jag kan inte rå för det. Det första jag tänkte var "Önskar du livet ur mig?". Läs bildtexten till höger så förstår ni. "Vi kanske syns snart..." Det hoppas jag verkligen inte!
Annars så var det väl bra för henne att hon fick som hon ville. Jag är dock vädigt anti dödshjälp trots denna "solskenshistorien".



På tal om ngt heeeelt annat så sitter jag just nu och surfar med en 32" skärm famför mig. Inte illa va? Trots det så måste jag trycka på det där lilla förstoringsglaset nere till höger. Inte en, utan _två_ gånger! 150% zoom. Jo mn visst. Nya glasögon var det ja. Usch, det är dyrt. Och tråkigt att köpa. Jag passar nämligen inte i glasögon Man skulle t o m kunna sträcka sig så långt att jag ser ut som en idiot i glasögon. Mitt huvud är abnormt stort så det är inga glasögon som passar.
Kanske skulle förklara varför jag har en så stor skärm också. Vi har ine fått stolleryck och köpt en ny sjukt stor (större än mitt huvud) skärm. Det är bara Em som fått stolleryck och tyckte att vi skulle koppla in datorn till TV:n istället. Så att jag kunde "sitta i soffan och surfa". Men de kan jag ju med min nya laptop tyckte jag. "Då kan du ju ha den på skrivbordet" svarade hon.
Så nu sitter jag alltså med den stationära i soffan och laptopen på skrivbordet. Enda motiveringen var att vi skulle få en jättestor skärm. Jag försökte förklara att jag inte ville ha en jättestor skärm men det gick tydligen inte fram. Obekvämt som fan är det. Men men.. jag får väl använda mig av min laptop istället. Den har jag f ö fått gratis. Sånt gillar vi. Den är fin och blank och silvrig och jag ska köpa ett fint klistermärke och sätta på och en jättedyr fin väska till den. Ska nog kika på det med en gång.

Imorgon ska jag försöka blogga om ngt vettigare.

Jag har kommit ur fas igen. Det är fanimig skandalöst! Jag skäms lite.
Idag har jag vart i skolan och tentapluggat. Insåg igår att jag har tenta på torsdag så jag kände att det kanske var idé att plugga lite till den. Så det gjorde jag.

Sen har vart ute och sprungit en vända i mina nya skor. Det har jag ju inte berättat om. Att jag köpt nya skor alltså. Hittade de skorna jag ville ha i svart i en annan affär. Till skillnad från alla andra löpare i världen så bryr jag och min syster oss om vad vi har för kläder på oss. Så efter myyycket velande och provande så införskaffades ett par nya fina svarta skor, ett par inlägg, en funktionskeps och ett funktionslinne (Allt som man har när man springer är "funktions". Funktionsstrumpor, funktionströja, funktionskeps. Jag är osäker på vad "funktions" är för material eller vad funktionen är). Ny är det bara ett par shorts och en sporttop som fattas mig.

Av någon outgrundlig anledning så tycker sportaffärerna här i stan att det är viktigare att sälja damunderkläder som passar sig för yoga(!?) än för löpning. Vem fan har problem med att hålla behagen på plats när de yogar? Det hade ju räckt med att linda silvertejp ett varv runt. Eller säga åt tuttarna att hålla sig på plats. Nej, nej. Jag köper en BH för 500 spänn så att brösten håller sig "i schack" när jag böjer mig långsamt åt höger och tänker på min andning. Så jävla dumt. Det fanns en BH för löperskor också. A-B-kupa. Ursäkta mig alla A-B-kupe-kvinnor men ni har inget som behöver hållas på plats. Även här borde det räcka med en lättare tillsägelse och kanske ett tajt linne. 
Nej som vanligt är det mest synd om mig. Nu måste jag till tvätten. So long suckers!

Helt ärligt stulen bild från gaybloggen.com



Ja ni ser ju själva. En bild säger mer än tusen ord. Och som ni förstår av rubriken så är jag bara bitter och avundsjuk. OK att jag inte heller är särskilt snygg. Men jag pröjsade iaf inte för att se så här förjävlig ut. Till skillnad från vissa andra.