Veron

Vattenlöst här i K-town och min syster har bästa statusuppdateringen på länge på FB.

.

Annars gillar jag bilden nedan. Nu är det tyvärr inte helt sant i mitt fall men emellanåt.

.

På tal om helt andra saker sprang jag och Em Göteborgsvarvet igår. Syster kunde tyvärr inte vara med då hon har skadat sitt knä. Det blev inte riktigt samma utan henne.

Men intet ont om min sambo, hon är en utmärkt löparpartner hon också. Vi tog oss runt på 2.13, det är en liten besvikelse då vi satsade på 2.10 men vi är relativt nöjda. Banan var mycket backigare än vad vi är vana vid och sen så är det alltid lite meckigt med så mycket folk som springer ivägen hela tiden. Själv sprang jag aldrig i vägen för någon...

Men min vana trogen så är jag aldrig riktigt nöjd. Å ena sidan så betvivlar jag starkt att jag kunnat springa mycket snabbare igår men å andra sidan så var jag inte särskilt trött efteråt. Inte så trött som efter maratonet. Så nu längtar jag till nästa års maraton istället. Då ska jag springa jättesnabbt och sen kanske jag kan vara nöjd en stund.

.

Eller om jag gör en Iron man. Då, då lovar jag att vara nöjd

Min hjärna klarar snart inte mer. Den vill inte hålla ordning på mer grejer eller behöva tänka och arbeta. Den är trött och vill bara krypa ihop i ett hörn och vila sig lite.

.

Nu när jag tänker efter så är det nog så den redan gör. Eller just nu är den lite mer som en tonåring som försöker smita undan från sina arbetsuppgifter.

.

"Vaddå, var det _jag_ som skulle komma ihåg tvätt-tiden?" eller "Ja, jag ska formulera en vettig mening åt dig att säga. Jag är på väääääg! Va fan, chilla lite."

Nu betvivlar jag att dagens ungdom säger chilla längre men eftersom min hjärna och jag har seriösa samarbetsproblem så ville den inte kolla efter noggrannare i ordförrådet efter ett vettigare ord. Har för övrigt sagt åt den att rensa i sagda förråd, det är fullt med svordomar och sånt där som borde kasseras.

.

Den kan också vara PMS:ig. "Jag råkade glömma väja för dörrkarmen _en_ gång och du fick bara ett litet blåmärke. Bara för det behöver du inte skylla allt på mig. Du måste tänka på mina känslor också. Hade vart liite lättare att väja om du inte var så bred. Just sayin'..."

.

Eller som en karl för den delen. "Jag behöver ingen vägbeskrivning eller använda ögonen. Jag går magkänsla. Jag vet ju vart vi bor liksom. Varför passar inte nyckeln för? Va fan?! Jaha är vi på fel våning. Varför säger du inget då käring? Och ögonen, vad fan håller ni på med? Inkompetenta jävlar."

eller "Vaddå koordinationsförmåga och avståndsbedömning? Sånt är för bögar. Det är bara att sätta den här mascara-pinne-grejen mot ögonfransarna och sen är det klart! Vara försiktig så jag inte petar mig ögonen? Bah!

...Gaaahhhh vad är det för fel på den här saken. Den anföll från ingenstans. Och ögonen igen! Har ni inte lärt er att blinka eller vad? Grundläggande instinker - hallååå?"

.

Just koordinationsförmåga tycker min hjärna är fruktansvärt överskattat. Varför ska den behöva sitta och dirigera och göra finliret? Hjärnan blev så nöjd med hur organisationen fungerade när jag var i femårsåldern så den bestämde sig för att inte ändra på ett vinnande koncept. Att detta var back in the 80's där hela årtiondet var ett enda stort exempel på ett ovinnande koncept har min hjärna totalt ignorerat. Men eftersom han kunde skära ner ganska mycket på arbetskraften där så fick han ju omplacera dessa till andra avdelningar. De flesta hamnade på avdelningen för onödigt vetande.

Hur rekryteringen av bemanning för avdelningen gällande social kompetens har jag inte riktigt fått klarhet i. Jag har hört rykten om att det egentligen någon sorts hönsfarm där av någon anledning.

Annars på jobbet idag så tappades det bort en katt. Efter halva dagen insåg jag nämligen att jag inte sett Gustav (den borttappade katten) sen frukost. Detta efter att Missan (den andra katten) tilldragit sig min upmärksamhet genom att föra allmänt väsen. Efter att jag kommit till insikt så insåg jag också att det kanske var läge att leta upp den andra katten. Katter har nämligen en förmåga att sätta sig själva i klistret genom att bli ute- och/eller innestängda på ställen, fastna på andra ställen eller helt enkelt bara försvinna i tomma intet för att sedan dyka upp igen från exakt ingenstans. Just det där tomma intet är kanske inte riktigt lika bekymrande som inne/utestängandegrejen. Mest för att vi inte vet vad tomma intet är. Men en allmän gissning är att om tomma intet nu var så överjävligt så skulle väl katterna inte envisas med att bege sig dit.

.

Men nu var det just inte tomma intet som jag misstänkte att Gustav befann sig i. Därför började jag leta. Och Missan var minst lika engagerad som mig själv så hon letade också. När jag stod i köket och låtsades plocka fram mat (för att locka fram Gustav) så stod Missan bredvid. Först väntade hon på maten men sen så gick hon runt och kikade som för att se vart Gustav var. Sen gick jag och kikade i sovrummet - Missan följde efter och glodde och jamade lite. Jag gick till vardagsrummet och kollade under soffan - Missan kom kubbandes och lade sig och kikade under soffan hon också. Jag gick ut i hallen, och tro på fan att Missan följde efter och såg sig omkring hon också. Sen så sprang hon i förväg in i det andra sovrummet (även om jag nu var på väg dit eftersom det var det sista stället att leta på) och efter att vi kollat under sängen och på skrivbordsstolen så gick hon till garderoberna. Där ställde hon sig och krafsade på den ena dörren. Och tro på fan (igen!) att kattskrället hade rätt! Där inne låg Gustav, inte ett dugg upprörd eller tilltygad efter att vart instängd i en garderob halva dagen. Men han hoppade ut därifrån iaf och Missan blev utsedd till dagens hjälte av mig själv.

.

Allt som allt en fruktansvärt rörande och fantastisk historia inser jag såhär i efterhand. Jag borde nog skriva en bok och göra en film om denna bragd. Det kan ju vara så att detta var en sak som var snäppet roligare när man upplevde det än när det återberättades. Som motsatsen till tex koncentrationsläger, som säkerligen är mycket roligare att få berättat för sig än att vara med om. Jag är ju inte säker, men det känns som det.

.

Nej nu ska jag försöka skriva några ord på min uppsats istället för att ha den dåliga smaken att skoja om folkmord. På tal om skämt om folkmord så är detta en av mina favorit ragecomics ever:

Snälla gå in och kolla. Det är ju asroligt.

But why? sa jag.

Ojsan. sa jag.

.

Så sen åkte jag hem och försökte läsa in mig på rättsfallen. Tillbaka till skolan för lektion i tre timmar. Sen skulle jag träffa en gammal klasskamrat som skulle låna mig böcker att tentaplugga med. Han blev lite sen.

När jag kom hem runt halv sex så blev jag och Em osams över någon skitgrej och höll på och tjafsade om det ett tag. Sen var vi tvugna att äta. Efter det skulle jag ner till stan och lämna nyckel till hon som skulle jobba för mig. Jag glömde ta med nyckeln först! Vi var tvugna att vända med bilen.

.

När klockan var ca 20.00 igår kväll började jag tentaplugga. Halv elva gav jag upp och insåg att jag nog inte skulle lära mig något nytt ändå. Det var bara att hoppas på att den här tentan skulle innehålla frågor jag kunde.

Det gjorde den. Typ. Sannolikheten är stor att jag kuggar den här tentan också. Och att jag missar med en si så där 3-4 poäng den här gången också. Men jag orkar inte bry mig.

.

Annars så glömde jag en lektion i tisdags för att jag trodde att den skulle vara på onsdagen. Fast jag visste att jag jobbade på onsdagen. Och att jag kunde gå på lektionen för att den var dagen innan jag skulle jobba. Likförbannat kopplar inte min hjärna ihop alla dessa delar utan gör lite som den själv vill och tänker: Gud vad trevligt med en ledig eftermiddag! Då kan jag dammsuga lite.

.

Om ni kollar mitt förra inlägg så är det från i tisdags. Inte ett ord om någon lektion. Om ni tittar ännu en gång så ser ni att det är skrivet runt fem-tiden. Hade jag skrivit det två timmar senare så hade det stått med att Em nyss kom hem och frågade mig hur det var i skolan. Och att mitt svar var: Huh?

.

Det är när jag mår såhär som hela mitt system jag byggt upp bara fuckar ur. Jag kan ju uppenbarligen vara organiserad och komma ihåg saker. Även om varenda gång jag kommer ihåg något så resulterar det i ett utrop från mig: Jag kom ihåg en sak!

Ibland med tillägget: Hörde du? (och/eller) Vet du? Jag kom ihåg en sak!

Jag vänjer mig aldrig vid att komma ihåg saker. Det är en sån där sak som jag räknar som livets små mirakel och som alltid är en mindre bragd. Komma ihåg saker vs springa ett marathon. Komma ihåg saker är häftigare. Seriöst.

.

Men alltså. När jag mår såhär så faller allt. Och jag måste börja om från början med att få in rutiner. Det är skitsvårt. Och tar massa energi och tid från andra viktigare saker.

.

Om jag någonsin får alzheimers så kommer vi inte märka det. Jag lovar, inte ens när jag börjar gå ut utan byxor eller glömmer bort vart jag bor så skulle bekymra mig. Det är ju bara som en vanlig sketen tisdag i mitt liv.

.

Som det ser ut nu så mår jag skit. Men det är ett väldigt relativt skit. Jag mår sämre än på länge men myyyycket bättre än vad jag gjort vid den här tiden på året tidigare år. Det är fantastiskt att kunna må skit och bra på samma gång. Men varför skulle jag börja göra saker som vettigt folk nu när jag aldrig gjort det innan?

.

Det går skit i skolan också. Jag kuggade på senaste tentan men jag skyller delvis på en svinig lärare med sviniga frågor om saker han knappt nämt. Inte schysst. Nu är det B-uppsats som gäller, den går också skit. Det är som ett genomgående tema i mitt liv just nu känner jag  men vill åter igen påpeka att jag ändå är jävligt nöjd och mår relativt bra. Allting är realtivt mina vänner.

.

När det kommer till uppsatsen så är det så att jag bara skriver massa ord utan varken mening eller mål. Det känns lite som när jag var liten (innan jag kunde skriva) och bara kluddade sida upp och sida ner på hur många sidor som helst och sen häftade ihop det och sa att det var en bok. Tack mamma för att du lät mig slösa hur mycket papper som helst för att jag skulle få leka författare och förlåt alla skogar som gick åt.

.

Jobbet går iofs bra. Men jag har tröttnat. Det gjorde jag förstås för längesen. Jag tröttnar alltid. På allt. Förutom Em och choklad typ. Sökte ett nytt jobb igår som nämndsekreterare. Mest för att jag behövde komma igång med att söka jobb. Jag borde ju vara klar efter nästa termin. Borde vart klar nu till sommaren redan så längre än så tänker jag inte plugga. Jag kommer vara livegen till CSN annars. Redan nu börjar jag få brev om att de funderar på att ta mitt förstfödda barn. Men där går de nit i så fall för då får Em föda fram ungarna istället. Ha!

.

Jag vill inte ens ha det där jobbet. Det var ju på heltid och får jag det kommer jag aldrig läsa klart. Och jag känner inte för att ha ett par, tre hundra tusen (40 tusen miljarder!) i skuld utan en examen.

.

Nu ska jag göra en klassiker och se till att diska och städa innan min kära sambo kommer hem. Vi ska ut och springa sen. Om jag ska vara ärlig börjar jag bli ruskigt trött på det. Men varvet är ju nästa vecka så sen får vi vila oss lite. Inte för mycket iofs. Vi ska bestiga berg i sommar så vi måste vara ganska vältränade för det också.

.

Ja, jag hoppas jag återkommer snart. XOXO (jag har sett på Gossip Girl ett par gånger nu. Man ska tydligen avsluta så)

Sitter och filar på ett upplägg inför personalmötet vi ska ha nästa tisdag. Eftersom jag är arbetsledare ska jag hålla i det. Inte riktigt min kopp av te egentligen men det är ju mitt jobb och jag får ju betalt för det. Och jag gissar att det är en bra erfarenhet. Någon gång måste jag ju börja bete mig som en vuxen och inte få spelet så fort jag ska prata inför folk.

.

Det här är ju inte en stor grej egentligen men det ska onekligen bli spännande. Mest av allt ser jag fram emot när jag ska få användning av mina erfarenheter i "det riktiga arbetslivet". När jag har ett fast jobb och gör det jag utbildar mig till. Nu har jag ingen som helst aning vad fasikens det skulle vara men det märker vi väl längre fram.

.

Annars så tentapluggar jag. Det går tillväga som vanligt. Vi pluggar gamla tentor, jag har ingen aning om något eftersom jag aldrig går på några föreläsningar (trots att jag lovar mig själv att jag ska), jag läser lite i böcker, Ludde berättar massa viktiga saker som jag verkligen behöver veta, dessa saker gör sedan att jag klarar tentan. Däremot har jag inte lärt mig ett skit.

.

Idag fick jag tex reda på att vi ska ha med oss Lissabonfördraget och någon jävla bok på tentan förutom lagboken. Hade jag ingen aning om. Hade blivit jävligt svårt utan dessa. Vilket påminner mig om att jag måste beställa böcker på Adlibris. Det var allt för nu alltså.

Om utifall någon missat detta. Eftersom det ju inte var så att exakt alla på hela jävla facebook har skrivit antingen det ena och/eller det andra i sin status idag.

.

Men det var inte det jag skulle säga. Jag är gräsänka. Em är på konferens i hufvudstaden och jag ska jobba hela helgen. Det är bara nöjen för min del. Jag har iaf druckit en drink och haft en mycket trevlig konversation på msn. Alltid något.

.

Genomlidit en fruktansvärd besvikelse där SvampBob Fyrkant-kex var inblandade men jag är fortfarande lite för upprörd för att prata om det. Ni kan läsa om det på min twitter.

.

Nu är det läggdags. Fortsätt gärna föreslå saker till listan. Den är som sagt inte helt bestämd ännu så det finns utrymme för förändringar om ni kommer med bättre förslag.

1.       Hajsafari i Sydafrika

2.       Se ”The big five”

3.       Bada med isbjörnar i Canada

4.       Bestiga vulkan

5.       Bestiga ett berg

6.       Åka med Transsibiriska järnvägen

7.       Springa ett Marathon

8.       Lära oss surfa

9.       Spela på Casino i Las Vegas

10.   Se frihetsgudinnan

11.   Se Eiffeltornet

12.   Se Jesus-statyn i Rio de Janeiro

13.   Paddla kanot på Amazonas

14.   Åka båt på Nilen

15.   Se pyramiderna

16.   Snorkla i stora barriärevet

17.   Klappa tigrar i Thailand

18.   Singapore

19.   Kolla på tempel i Kambodja

20.   Komma in i (och ut från) Nordkorea

21.   Gå på Kinesiska muren

22.   Se våren i Japan

23.   Bada i varma källor på Island

24.   Titta på isbjörnar på Grönland

25.   Dricka guiness på en irlänsk pub på St Patricks day

26.   Hitta Loch Nessodjuret

27.   Dricka Tequila i Mexico

28.   Fira Mardi Gras New Orleans

29.   Fira 17:e maj i Norge

30.   Åka hurtigrutten

31.   Köra Formel 1 bil

32.   Leka gladiator i Colosseum

33.   Aztek

34.   Taj Mahal

35.   Petra

36.   Maldiverna

37.   Dykarcertifikat

38.   Åka luftballong

39.   Regnskog

40.   Simma med sjökor

41.   Se invigning på OS

42.   Norrsken

43.   Midnattssol

44.   Besöka Treriksröset

45.   Träffa Dalai Lama

46.   Åka till Tibet

47.   Besöka alla världsdelar

48.   Åka upp i rymden

49.   Se en uppskjutning av en rymdfärja

50.   Skriva en bok

51.   Se Grand Canyon

52.   Vara supergayiga

53.   Hoppa fallskärm

54.   Bli miljonärer

55.   Oscarsgalan/Nobelmiddag

56.   Träffa en idol

57.   Bli medlem i 10 000 m klubben

58.   Göra en god gärning

59.   Göra en klassiker

60.   Bo på 5-stjärnigt hotell

61.   Dubai

62.   Röka cigarr på Kuba

63.   Åka på långkryssning

64.   Rida kamel i öknen

65.   Åka på valsafari

66.   Åka gondol i Venedig

67.   Rida på en elefant

68.   Flyga helikopter

69.   Kolla på sköldpaddor på Galapagosöarna

70.   Åka runt Godahopsudden

71.   Sätta vår flagga på Nordpolen

72.   Bada i en fontän

73.   Bo på ishotell

74.   Se Röda Torget i Moskva

75.   Se krokodiler eller alligatorer

76.   Åka med rosa bussar

77.   Simma med delfiner

78.   Se späckhuggare

79.   Bli tatuerad av Kat von D/Ami

80.   Åka fläktbåt

81.   Kolla på tidvatten

82.   Aralsjön

83.   Gibraltar

84.   Vara tyngdlösa

85.   Simma med hajar

86.   Ljuga om att vi är bra på något som vi inte är och få folk att tro på det

87.   Gå backstage

88.   Åka på semester och låta tärningen bestämma

89.   Åka på Route 66

90.   Madagascar

91.   Åka stridsflygplan

92.   Rida hästar på en cowboy ranch

93.   Vinprovning

94.   Träffa USA:s president

95.   Bo på en öde ö

96.   Flyga flyplan

97.   Skapa en egen godissort

98.   Sova under bar himmel

99.   Röka hasch i Amsterdam

Sen ska vi skriva upp det på en tavla och sätta upp på väggen så vi kan skryta med allt vi har gjort inför alla våra vänner. Ödmjuka som alltid.

Igår eftermiddag/kväll höll jag nästan på att avlida. Det blev inget gjort alls förutom att jag låg i sängen och hade ångest. Då kändes livet ganska mycket som i Trainspotting även om jag självklart överdriver där igen. Men jag skiter i att sluta med medicinen för tillfället. Jag har saker att göra i veckan och har inte tid att må såhär dåligt längre. Jag äter bara en pyttedos men det gör fruktansvärd skillnad. Även om jag fortfarande mår jävligt dåligt så har jag iaf kunna vara uppe och äta lite och inte önskat livet ur mig konstant.

.

I eftermiddag ska vi till IKEA om jag orkar. Vi köpte nya skoförvaringsgrejer men det fattades såklart en del så vi ska hämta en ny sån. Sen ska vi köpa lite annat nytt till hallen så att fröken Andersson kan få lite ro i själen en liten stund.

.

Vi ska egentligen på möte på psyk ikväll också. Det är informationsträffar för bipolära och deras anhöriga. Först en timma föreläsning om lite olika saker och sen en timmas disskussion, sjuka för sig och friska för sig. Ironiskt nog så handlar kvällens föreläsning om mediciner så det känns som att det hade vart en bra idé att gå.

.

Nu ska jag duscha, Em kommer snart hem från skolan och då ska vi iväg.

Är just nu på "avgiftning" från Seroquelen. En av alla mina stämningsstabliliserande mediciner jag äter för att hålla mig i schack. Efter att ha fått reda på att den ökar risken för att jag ska få diabetes så kände jag att jag ville sluta med den. Vi har ju diabetes i släkten, vi har tjockgener i släkten, jag är lite tjock och det mesta tjocka sitter på magen. Alltså har jag redan tillräckligt med risk att få diabetes utan att jag ska stoppa i mig ännu mer kände jag.

Så efter att försökt få tag på en läkare i fyra månader (de jobbar hårt på psyk med att försöka hålla mig frisk) så träffade jag äntligen en härom veckan som tyckte att vi skulle försöka göra så att vi skippar Seroquelen helt och hållet istället för att byta ut den mot en annan.

.

Jag äter nämligen relativt många mediciner. Eller rättare sagt jag äter många mediciner som gör mer eller mindre samma sak. Under åren så har läkarna lagt till flera, men ingen har riktigt vågat ta bort någon om utifall det skulle vara just den som faktiskt håller ihop hela det miserabla vrak som jag tydligen är innerst inne. Men nu har jag mått tillräckligt bra tillräckligt länge för att vi skulle våga testa något sådant.

Och det är detta som har lett mig till det miserabla tilstånd jag är i nu. Jag vet att man kan få utsättningssymptom och att man kan må dåligt. Jag har ju missat att ta Seroquel någon gång och då har jag mått jätteilla dagen efter. Men detta trodde jag aldrig. Nu har jag till och med trappat ner, om än inte riktigt så långsamt som min läkare föreslog, tji fick jag för det. När jag trappade ner gick det hur bra som helst men när jag sedan slutade helt så blev jag jättedålig! I fredags var jag tvungen att äta en tablett igen bara för att jag mådde så dåligt.

.

Nu är ju allting relativt också kan jag ju erkänna. Jag har mått fruktansvärt illa, vart dålig i magen, haft ont i huvudet och haft allmän ångest (mest till följd av illamåendet), men det är ju inte riktigt som att sluta med knark. (Vad jag har förstått. Har ju aldrig slutat med knark. Eller börjat för den delen.)

Jag har inte legat och spytt ner mig själv eller sett bebisar som kryper i taket som i Trainspotting. Även om jag var fruktansvärt ynklig i fredags så har jag heller inte vänt mig till Gud alternativt sålt min själ till djävulen för att slippa detta avskyvärda. Jag har mest känt mig som att jag har vart jävligt bakis, på gränsen till kräksjuk, i fyra dagar utan att ens få ha vart full.

.

I morse när jag vaknade tyckte jag att jag borde vart färdigavgiftad men det är jag tydligen inte.

Idag har jag dock saker att göra. Min allra käraste fästmö har åter igen fått krupp på hur det ser ut här hemma. Det innebär som alltid att nya möbler behöver köpas, gamla behöver slängas/köras till Sola-returen (K-towns egna Myrorna) och resten behöver köras till vinden. Det är svårt att kombinera hennes minimalistiska "allt ska vara vitt, rent och blankt"-stil med min mycket mera kitschiga och plottriga "ser det roligt ut vill jag ha det hemma"-stil.

.

Vi längtar båda tills vi har ett hus.

.

Då ska vi olika stilar i varje rum. Också ska vi ha varsitt kontor. Alltid när vi inte får som vi vill (oftast jag) så säger vi (jag) att "en sån ska jag ha på mitt kontor sen!".

Nu måste jag till min fästmös försvar säga att jag förstår mycket väl att hon inte vill ha en rosa julgran eller låtstasblommor i taket. Jag är ju inte dummare att jag inte kan förstå att folk inte tycker det är fint. Vi kan säga såhär, gå in på kitsch.se så får ni en hint om hur jag vill ha det och Em inte.

Nu måste jag gå och lägga mig en stund. En bra sak är att jag gått ner 2,5 kilo.

Snart kommer min kära fästmö hem. Det ska bli skönt. Två dagars frånvaro och jag förfaller totalt.

På tal om annat så ska jag på arbetsledarutbildning i maj. Känner mig viktig som fan. Hoppas bara att det är något som jag kan även tillämpa längre fram i arbetslivet. Ska åka till Örebro och bo på hotell och skit.

Jo jo, jag har kommit upp mig minsann :P

Annars har det inte hänt så mycket idag. Det vi kan konstatera är dock att jag och min kära klasskamrat kommer ha mycket att göra i veckan.

Nu ringde Em och ville ha hjälp med att bära potatis. Där ser man.

Som jag redan nämnt via twitter så förstår jag inte varför folk tittar på skit-TV. Med skit-TV syftar jag på all TV som är skit. Vi vet alla vad det är för sort. Det är det som ni skäms över att titta på men likförbannat spenderar hela era dagar med att diskutera om med era vänner.

.

Nu gnäller folk över Melodifestivalen. Den är tydligen dålig. Artisterna är dåliga och skämten är tråkiga. Sen när blev det en nyhet från tidigare år? Artisterna är _alltid_ dåliga och skämten är _alltid_ tråkiga. Här måste jag medge att jag undantager Björn Gustavsson och därmed medger jag också att jag tittat på skiten. En gång i världen tyckte jag t o m att det var roligt. Det var en mörk tid i mitt liv.

.

Tillbaka till festivalen. Ett år var det en artist som hade dansande elefanter i bakgrunden. Vad förväntar ni er efter det liksom? Något bättre exempel på jordens bottenskrap till försök till underhållning vet jag knappast inte.

.

Ikväll sändes också första Big Brother-avsnittet. Knappt hann det börja innan missnöje uttrycktes. Nu såg jag det inte men det känns ännu en gång som att hur kan ni bli överraskade? Hur kan ni förvänta er något annat än samma skit som alla andra år?

.

_Första_ gången BB sändes så var det ju en helt annan sak. Det för folk dispens för. (Ett litet sidospår här. Jag har en tjej i min klass som utalar dispens så som det stavas. Det låter lika dumt som man kan tro.) Då hade man troligtvis aldrig sett det förut (om man inte sett de utländska versionerna redan) och kunde därför inte veta vad som komma skulle. Men efter tredje säsongen så borde det vart ganska uppenbart för alla inblandade. Inte ens nykomlingar som vart för unga för tidigare BB kan ha missat vad det går ut på och vad man kan förvänta sig av varje avsnitt.

.

Allt detta kan tillämpas på alla dokusåpor som finns i hela världen. Jag vill också tillägga att jag inte förstår hur _deltagarna_ kan bli överraskade heller. Tjejerna i Top Model blir lika överraskade varje säsong över att de måste klippa håret och posera nakna och/eller göra läskiga grejer. Robinson-deltagare har lyckats missa att de kommer svälta på ön. Farmen-folket förstod inte att de skulle göra farm-grejer som att så, rensa ogräs och slakta kor. Jag förstår att alla inblandade måste blivit tagna på sängen.

.

I vilket fall och på tal om annat, idag har jag jobbat och sen ätit Mariekex och sen kollat Failbook tills jag nästan gick hädan. Nu måste jag städa. Emelie är ju bortrest och som alltid så förvandlas lägenheten till ett fullständigt kaos inom två timmar efter hon lämnat den. Hon skulle kommit hem imorgon eftermiddag så jag hade planerat att städa imorgon men nu lev det ändrade planer så det är dags att städa nu. Roligt.