Veron

Idag har jag känt mig som en idiot på flera plan. Först när jag kom till skolan och såg min cykel parkerad utanför. Jag hade visst ställt den där i fredags och helt förträngt det. Dock kände jag mig bara lite som en idiot eftersom jag mest var glad att den inte var stulen.

Resten av dagen tyvärr var jag idiot på riktigt. Jag läser ju projektledning nu och då jobbar vi i grupper med ett projekt (no shit). I vilket fall så var jag med i en grupp först och det mesta var frid och fröjd. Sen hoppade några av så jag fick byta grupp. Problemet är bara att min nya grupp tycker att jag är idiot. Det verkar som det iaf. Alla mina förslag och idéer ratas konsekvent och vad jag än säger misstolkas å det grövsta. Nu är det tyvärr så att jag har haft fel många gånger så de är inte helt fel ute kan jag väl erkänna. Just nu känner jag mig som den där störiga människan som alltid kommer med helt random förslag  och som alltid är värdelösa.
Tyvärr igen så jobar vi mycket med kommunikation och feedback så jag känner mig så illa tvungen att ta upp detta med gruppen imorgon så vi kan reda ut detta problemet utan att de ska gå resten av livet och tro att jag är efterbliven.

Så imorgon blir en dag att inte se fram emot. Annars ser jag inte fram emot mycket. Mitt jobb bara krånglar, min chef skiter fullständigt i oss "arbetare" och allt är allmänt miserabelt.


Usch vad mycket gnäll det blev. Det är inte så illa som det ser ut, jag är bara väldigt trött. Idag kom jag hem tjugo över tre, så tidigt har jag inte kommit hem på flera veckor. Förutom de dagarna jag inte åkt någonstans från första början men det har kanske vart en eller två.

Min hotmail fungerer inte heller. Ack och ve, vilket liv jag har.

Omg jag har så fullt upp i mitt liv så jag hinner inte med. Em och min syster har fyllt år. Det "firade" igår med att äta sån där daimtårta som Em fick gratis av ICA Maxi i present och titta på Sound of music.

Vi var ute i lördags och jag blev äntligen full och fick äntligen dansa lite. Det var på tiden. Ja jag blev ju väldans berusad på kräftskivan också förstås. Men nu klarar jag mig en stund.

När vi kom hem hade någon vält alla cyklarna i cykelstället. När jag kikade om min cykel blivit trasig så visade det sig att min cykel gått upp i rök. Puts väck bara! Förra veckan _trodde_ jag att den hade blivit stulen men då hade jag bara parkerat den vid universitetet. Den här gången verkar den tyvärr blivit stulen på riktigt.
Väldigt sorgligt faktiskt, då jag tyckte mycket om den och fick den i födelsedagspresent. Det känns extra tråkigt när något försvinner som man fått. Iaf när det är en gåva som var omtänksam.

Så nu har jag polisanmält och försäkringsbolaganmält. Men jag hoppas mest på att de hittar min cykel. Det blir ju inte samma att köpa en ny.

Annars så verkar det som om jag kommer bli arbetsledare, dock med ganska begränsat ansvarsområde. Det är inte riktigt bestämt än. Vi får väl se. Jag är inte så jävla sugen men samtidigt så måste någon styra upp saker på jobbet. Också får jag bättre betalt förstås. Och jag behöver mer pengar.
Nu ska jag ta en power nap innan jag ska tillbaka till jobbet.

Nu har jag äntligen lite tid för bloggen! Anledningen till det är för att jag är så jävla förvirrad så jag anlände till min arbetsplats 45 minuter för tidigt. Fick för mig att jag började halv 8 igår när jag ställde klockan trots att jag sa till Em att det skulle bli så drygt att börja kl 8. Jag är lite morgontrött utav mig. Men upp gick jag runt kvart över 6 och med bussen åkte jag en minut över 7.
Annars när jag börjar halv brukar jag ta bussen som går tio över. Den ska ta 13 minuter men snittar på 20-25. Det samma gäller för bussen jag tar tjugo i när jag ska börja 8. Tar jag däremot bussen som går hel eller halv så tar den bara 12 minuter och alltså blir jag 15-20 minuter tidig. Allt som allt en mycket attraktiv lösning från min sida. Denna väldigt märkliga buss-situation ledde alltså till jag fått sitta här i en halvtimma och vänta men också till att jag hinner blogga. Nu har jag ju lagt en hel del tid på att skriva massa blaj om mina bussvanor men lite annat ska nog hinnas med.

Nu för tiden så går jag i skolan mest hela tiden och det samma gäller för jobbet. Den heltidsanställde har slutat så vi andra får jobba ganska mkt för att få ihop det hela. Samtidigt så måste jag spendera mycket tid i skolan. Jag läser projektledning och då måste vi ju jobba i våra projektgrupper. Projektet är att anlägga en imaginär parkerimngsplats. Kanske inte det mest spännande projektet eller något som jag skulle valt själv men det är ju av mindre betydlese nu.

Em har också fått ett jobb på Forex. Egentligen skulle det bara vara extra men folk är borta även där så hon jobbar typ 4 dagar i veckan.

Allt som oftast känns det som att vi hade mer tid tillsammans när vi var särbo.

Jag har också fått ett erbjudande om att bli arbetsledare på min arbetsplats. Det är ganska lockande men som vanligt i mitt liv så är det väldigt dålig timing. Den här tiden på året är jag som känsligast för stress och jag har ju ganska mycket sådan redan. Det är en väldigt hårfin gräns mellan depression/frisk/hypomani. Just nu kan jag säga att jag balanserar på det (uppenbarligen jättelånga) hårstrået en si så där tre-fem meter över marken. Inget livshotande om jag ramlar men väl så att det kommer kännas.
Därför är det egentligen ganska dumt att lägga på ännu mer men å andra sidan så måste jag ju växa upp och lära mig hantera skarpa lägen. Men jag ska diskutera det med min psykolog på torsdag tänkte jag.
Hela historien om hur jag blev erbjuden jobbet är så dum så den får ett eget inlägg en annan gång. Nu måste jag börja jobba.