Veron

Nu var det här en ganska dålig lista men ni får nöja er med det.

Vad är ditt drömyrke? FNs generalsekreterare

Något du är bra på? Få andra att känna sig som genier (när jag berättar om alla puckade saker jag gjort)

Något andra tycker du är bra på? Göra puckade saker och sen berätta om det.

Finns det någon person du hatar? Näh inte egentligen.

Har du blivit sviken någon gång? Ja det har väl alla? 

Svårt för att lita på folk? Ja och nej. Jag kan berätta mina innersta hemligheter för nästan vem som helst men samtidigt så är jag alltid beredd på att få en kniv i ryggen. Både bildligt och bokstavligt talat.

Har du någon hemlighet? Inte så många eftersom jag är en sån glappkäft. Men några har jag allt.

Favoritfilmer? Såna som har ett vettigt slut, dvs kanske 0,5% av alla filmer jag sett (exklusive tecknade filmer. Där har 95% ett bra slut). Annars så är min filmsmak som min musiksmak. Alltså väldigt spretig och beroende på humör.

Filmer du INTE gillar? Nästan alla svenska filmer som någonsin gjorts. Pinsamma filmer som American Pie och Date Movie. Bläh!

Favoritartister? Vetne

Favoritmat?

Är du rädd för nåt? Tvestjärtar. Att bli mördad och/eller våldtagen. Folk. Att dö överlag. Grisar.

Tror du på det övernaturliga? Njaaäääe. Nä. Jag känner folk som säger att de vart med om övernaturliga grejer en jag har svårt att tro på det ändå. Är inte ens säker på att jag skulle tro det om jag såg det. Skulle nog tro jag blivit galen istället.

Vad är de värsta egenskaper en person kan ha? Egoistisk och ignorant.

Något du kan reta dig på hos andra människor? Såna som röstade på Alliansen. Miljöbovar.

Har du kysst någon idag? Jupp!

Hur många har du varit tillsammans med? Den enorma summan av 4 stycken! Fast jag räknar bara två. Och en halv kanske. 

När går gränsen vid otrohet? Vet inte riktigt. Det beror nog på situationen. 

Har du varit otrogen och om ja, varför? Njaaaa. 

Har du sagt till en person att du var kär i henne/honom när du inte varit det? Nej varför?

Är du romantisk? Ganska, skulle jag vilja hävda. Hade väl kunnat vara "mer" romantisk om jag haft mer stålar. 

Har du snott en kompis pojkvän/flickvän? Nej inte vad jag kan minnas.

Är du svårflörtad? Beror på vad det gäller och hur mycket alkohol jag druckit.

Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? Miljarder med gånger känns det som. 

Vad hette din första flickvän/pojkvän? Det minns jag inte helt säkert. Kom på att jag nog vart tillsammans med fler än fyra stycken förresten. Men de räknas inte i vilket fall. 

Har du någon gång slagit någon du tyckt om? Ja.

Hur länge höll ditt längsta förhållande? Nästan 6 år...

Är du en bra pojk/flickvän? Världens bästa enligt Em. Världens _näst_ bästa enligt mig :)

När fick du din första kyss? Vet inte.

Skulle du kunna tatuera din kärleks namn på armen? Ha ha ha aldrig i livet! Folk som gör det är idioter. 

Hur många har du varit riktigt RIKTIGT kär i? 2 stycken

Har du svårt för att bli kär? Nä det tror jag inte. 

När fick du senast en komplimang? I morse. Jag är tydligen snygg!

Har du hånglat med någon av samma kön? Jag tycker alltid såna här frågor är roliga. Jo jag har hånglat med någon av samma kön.

Har du någonsin:

Varit medvetslös? Inte vad jag kan minnas ;)

Hånglat med nån riktigt ful? OMG ja! 

Hånglat med fler än 50 pers? På samma gång?

Hånglat med fler än 2 pers på en kväll? Ja.

Gjort något riktigt dumt? Som vaddå? Hoppat av tåget i farten? Anmält din cykel stulen fast du bara tappat bort den? Gått runt med _både_ linser och glasögon samtidigt? Jo tack. Jag har gjort riktigt dumma saker. 

Varit nykter på nyårsafton? Ja de första 16-17 åren av mitt liv.

Åkt ambulans? Nej det har jag sluppit än så länge.

Gjort nåt olagligt? Massor!

Slagit ner någon? Nej, inte för att jag inte försökt.

Vill du gifta dig? Ja. Annars skulle jag inte förlovat mig.

Vill du ha(fler) barn? Ja. 

Uppsatt eller utsläppt hår? Uppsatt. Jag förstår inte varför jag envisas med att ha långt hår.

Hur skulle du beskriva kille som du just nu tycker om? Han är hårig och skäggig och heter Hulken. Annars gillar jag inte killar så mycket.

Vad är det första du kollar på när du möter någon av det motsatta könet? Om han ser ut som om han tänker mörda mig.

Vad är din åsikt om homosexuella killar? Ingen. 

Var vill du helst bli kysst? På munnen

Har du några snygga killkompisar? Jo vars. 

Vad är ett plus på det motsatta könet? Att de är snälla, smarta och inte mördar mig.

Vad är ett minus? De är killar ;)

Är du en hejjare på att kyssas? Vet inte. Jag har aldrig kysst mig själv.

När jag var straight hade jag liten och ibland ingen förståelse för hur svårt det kunde vara för mina "sängkamrater" (måste ju tänka på att min mamma läser min blogg ibland) att få till det. Det är väl bara att följa instruktionerna som jag så omtänksamt delade med mig utav och så skulle det vara fixat. Även om jag ibland tog med i beräkningarna (för att vara snäll) att det är lite svårare att tillfredsställa tjejer så kunde jag ändå inte riktigt förstå.
Men.
När jag nu skaffat mig en partner av samma kön som mig själv så måste jag erkänna att jag tar tillbaka de flesta förolämpningar jag tänkt (och ibland sagt) om det manliga könets inkompetens på tillfredsställelsefronten. Det är ju för fasiken supersketasvårt! Kunde jag aldrig tro. Så mina sympatier till er män där ute som jobbar och sliter.

Anledningen till att jag skriver det här inlägget var mest för att jag hittade den här bilden och jag ville gärna dela med mig av dess lustighet.



Amen på den!

Nu tog jag i lite med "På allmän begäran" men det lät klatschigare så.

Nummer 5 i busschaufförutbudet är Den livsfarliga busschauffören. Denna busschaufför hatar allt och alla. Passagerare, busskort, gamla tanter, små barn och söta kattungar. Allt borde dö. Detta medför att bussfärden mest går till att be till gud att man överlever och resten av tiden ber man till gud att tanten med rullator på övergångsstället ska hinna över innan hon blir mos. Busschaufförens motto är "störst går först" samt "lite svinn får man räkna med".

6. Busschaufför à la GTA. GTA-busschauffören kan lätt misstas för nr 5 men skillnaden är att h*n inte aktivt försöker döda någon. Även denna bussfärd vigs åt diverse religiösa ritualer samt förbannandet över att jag inte tog med mitt eget säkerhetsbälte och en air bag när jag skulle åka. GTA-chauffören kör som en busstjuv. Bussen ligger ner i kurvorna och i rondeller skulle man kunna fila naglarna på asfalten om det inte var en ruta emellan. Och man var Wolverine. Busschauffören i fråga är alltid sen och det är därför h*n knappt hinner stanna för att släppa på och av folk. Så fort dörren kan stängas är det plattan i botten. Har man tur är det några före en som kan dämpa fallet när man flyger genom mittgången.

7. Den sävliga busschauffören. Om du är tio minuter sen till jobbet/skolan så kan du vara säker på att just denna chaufför kommer köra din buss. H*n är raka motsatsen till nr 6. Här står man stilla på hållplatsen tills alla har satt sig. Helst vänder mig sig om och dubbelkollar så att ingen stackare har röven en millimeter över sätet innan man kör. Och när man kör iväg gör man det lugnt och försiktigt trots att bussen är sen. Står det 50 på skylten betyder det 30 och står det 30 så betyder det krypkör. Denna chaufför drar också till sig pensionärer som alla är lika gamla och skröpliga och har minst brutit lårbenshalsen. Helst samma förmiddag. En tur med en sån chaufför resulterar i akut blödande magsår, stresseksem och psykbryt vid varje hållplats som det stannas vid.

Nu tröttnade jag för idag. Kanske för evigt. På busschaufförer, inte bloggandet, ska väl tilläggas.

Det här inlägget om busschaufförer har jag funderat på under en lång tid. Jag har ju ingen bil och inget körkort så kollektivtrafik är färdsättet för mig. Eller cykel.
Det är lätt att bara dela in busschaufförer som trevliga och otrevliga men det finns så många fler kategorier än så. Så nu har jag tänkt att lista de vanligsate man råkar på.

1. Den trevliga busschauffören. Den trevliga busschauffören är en allt igenom trevlig person och är en sådan som kan göra resten av din dag lite bättre. H*n är punktlig, stressar inte och låter alla sätta sig innan h*n åker iväg. Oftast hälsar h*n glatt och ibland drar h*n ett skämt. H*n kör lugnt och försiktig men lyckas ändå komma fram i tid.

2. Den _till synes_ trevliga busschauffören. Denna busschaufför är också trevlig om än att h*n inte hejar utan mest gör en liten nick med huvudet. Men _om_ något skulle gå fel, någons busskort krånglar eller folk går inte tillräckligt långt bak i bussen så blir h*n fruktansvärt irriterad och ibland så skriker h*n okvädesord. Kan också vara väldigt lik den misstänksamma chauffören eller den livsfarliga chauffören.

3. Den misstänksamma busschauffören är trevlig mot ljushyade människor med anständigt utseende och som är över 20 år. Om du däremot är invandrarde, alkis eller ungdom så får de onda ögat och blir noga kontrollerade så biljetterna stämmer. Om jag åker på sms-biljett så tittar h*n knappt åt telefonen, kommer en ung invandrarkille så kollar den fanimig med mikroskop för att se att det inte är fusk.

4. Flygplansbusschauffören eller Busschauffören som önskar att h*n vore flygkapten. Det är en av de roligaste busschaufförerna som oftast återfinns på långfärdsbussar. Dessa startar resan med "Hej och välkomna till Linje 123! Vädret idag är soligt och fint. Planerad ankomsttid är 10.22" osv osv så som flygkaptener säger. De säger ju inte exakt samma saker förstås. Emellanåt får man reda på helt random saker som deras mellannamn eller att det är deras sista tur för dagen så att de ska köra extra försiktigt så att vi alla kommer hem till våra familjer. Eller att det är deras första tur efter långhelgen så att de känner sig lite ringrostiga. Sitter man längst fram är chansen (eller risken) också väldigt stor att man blir utvald till samtalspartner under hela resan. Den här busschauffören är alltid också en trevlig busschaufför.

Nu har jag haft ett långt samtal med min chef. Hon försökte in i det sista att få mig att gå med på skruttlönen hon hade att erbjuda men jag stod på mig. Jag förklararde mycket noga att om jag inte får mer pengar så tänker jag inte ta på mig jobbet.Så nu skulle hon titta på det igen och skicka ett nytt förslag.

Nu så är jag dödstrött. Ska faktiskt ta och lägga mig och vila en stund.

Jag har nu gått från relativt vanlig människa med medelmåttig intelligens till att bli retarded. Det började redan för några veckor sen, med cykelincidenten som tydlig indikator.
Men idag har jag suttit och försökt skriva några rader på projektarbetet och jag har inte lyckats ådstakomma ett skit. Eller rättare sagt, bara skit. Jag glor och tittar, läser och glor, tittar och funderar. Och intet händer i mitt huvud. Inte ens ångest lyckas jag pressa fram. Det är bara helt tomt. Jävligt roligt. Jag ser fram emot de närmsta veckorna/månaderna. Att vara efterbliven är jävligt spännande egentligen. Om än påfrestande för psyket och kroppen.

Jag har sån ångest och ont i hjärtat. Ångest över jobbet och över skolan. Skolan är som tur är slut ganska snart för min del. Bara några veckor kvar. Sen har jag ledigt resten av terminen. Tanken var att jag skulle försöka rädda upp min värdelösa insats på Stats B där jag bara lyckades skapa ihop några futtiga poäng. Jag stör mig så på att jag lånat en ganska ansenlig mängd pengar (i förhållande till min inkomst) som jag sedan bara kastade i sjön. Jag kunde lika gärna skippat den terminen.
I vilket fall så var planen att jag skulle fixa till det. Ta igen några tentor som släpar och så där. Skriva en B-uppsats kanske(nej det trodde jag väl aldrig på ens själv). Just nu ser det mest ut som att jag kommer jobba och/eller ligga hemma och tycka synd om mig själv. Allt som allt ganska likt mina andra senhöstar.

Om jag nu ska ta och sluta gnälla så kan jag berätta lite saker som hänt i mitt liv. Jag har bland annat inte tappat bort cykeln några mer gånger. Det är bra. Jag har dock inte ringt till polisen eller mitt försäkringsbolag än och erkänt hur dum jag är.
Vi var på bilprovningen idag. Det gick bra. Men jag har så svårt att hålla klaffen och inte fråga massa saker. Bilprovarmannen såg inte ut som att han ville ha några frågor. Men ohhhh vad jobbigt det var. Hur fungerar den där maskinen som de bara blippar lite på bilen med också vet de om den är trasig? Hur kan han se att lampona är rätt inställda genom att han lyser på en glasbit med en platta bakom? Och mest av allt, hur fungerar bromstestarmaskinen? Hur det än är så är det säkert supersketatufft (eller iaf lite tufft) också får jag inte veta. Sånt stör mig. Jag gillar inte att inte veta saker som jag vill veta. Sen fick jag inte titta och peta heller. Han var så snabb och inte särskilt rolig alls. Sen så fick vi en felkod på bilen. Då sa han såhär. "Ni har en felkod på bilen. Men jag vet inte vad den betyder. Ni kan kolla på nätet hemma vad den innebär. Det är inget farligt iaf." 
Sääääkert. Det låter ju jävligt tryggt.
När vi kom hem skulle jag kolla felkoden. Såhär står det på bilprovningens hemsida:
"Bilprovningen underkänner alla fordon som får en så kallad bekräftad felkod" 
Men våran gick tydligen igenom. Sen skulle jag kolla upp vad felkoden innebar. Vår kod är P1410. Den finns inte med. De har bara felkoder mellan P0001 - P0499. Bilprovningen är dumma i huvudet.
Men vi får ju köra bilen i vilket fall. Men om vi kör ihjäl oss och dör så är det bilprovningens fel bara så ni vet. Ni får min tillåtelse att spö skiten ur gubben hur mkt ni vill. Jag ska iaf spökspöa honom.

Att jag alltid ska dö hela tiden. Det värsta är att om jag nu skulle bli mördad eller dö i en flygkrasch tex så skulle jag nog bli överraskad ändå. Trots att jag planerat för alla möjliga sätt att gå hädan. Eller ja, planerat kanske var ett dumt ord. Men jag kommer inte på något bättre just nu. Ni fattar vad jag menar.

Förberett mig! Det var jag menade.

Nu ska jag till skolan. Jag tog en stesolid förut. Den hjälpte inte ett skit. Det var då själva faan att inget ska hjälpa. Folk som blir höga på stesolid är mesar. Eller så mosar de i sig enorma mängder mer än vad jag gör.

Jag har verkligen ingen lust att göra något alls idag. Jag är så fruktansvärt trött. Det är ett väldigt dåligt tecken. Inte särskilt uppmuntrande alls.

Jag tror ändå att jag klarat mig ovanligt länge. Eller kanske inte. Jag måste börja föra noggrannare...jag kommer inte på ordet. Jag tappar ord, ja hela meningar för den delen, när jag blir såhär trött. Jag måste skärpa mig och ha bättre koll på exakt när, var och hur det börjar och slutar. Men som vanligt så har jag varken tid eller lust när jag är hypoman och när jag är deprimerad är jag för trött eller uppgiven. Och i efterhand så kommer jag ju aldrig ihåg särskilt mycket.

Det är faktiskt en av de jobbigaste "bieffekterna" av att vara bipolär. Om det är så för andra bipolära än mig själv vet jag dock inte. Men iaf, jag glömmer bort så mycket. Hela månader och år känns det ibland som.

Jag har nog säkert skrivit om detta förut, det känns så. Men isf får ni min tillåtelse att hoppa över det här inlägget och vänta på nästa storverk ifrån mig istället. (edit: det räcker med att hoppa några stycken ner så byter jag helt fokus visade det sig) Ni andra som inte har något bättre för er än att läsa mitt dravel om mitt miserabla liv kan gott fortsätta vidare.

Med jämna mellanrum så får jag spelet och nervösa sammanbrott över att jag aldrig gör något med mitt liv. Över att jag är 20, 22, 25 eller 27 (egentligen varenda år sen jag var 15-16 tror jag) och inte har gjort ett skit. Intet har jag ådstakommit. Jag har inte vart ute och rest, jag har inga vänner, jag har ingen hobby och inget liv överlag. Så känns det. Nu är det ju inte riktigt så i verkligheten men det känns så.
Nyss fick jag ännu ett sånt psykbryt och jag diskuterade detta med Em (som blev ganska förorättad när jag sa att jag inte hde ngt liv. Fullt förståeligt) och vi kom fram till att det kanske helt enkelt känns så för att jag inte kommer ihåg något. Jag kommer inte ens ihåg viktiga saker.

Jag har glömt dop, julaftnar, födelsedagar, ja allt möjligt. Inte så att jag glömt att närvara utan att jag glömt _att_ jag närvarat. Allt som oftast har jag vart upptagen med mig själv och min ångest att jag inte vet något annat.
Det är otäckt och gör mig väldigt ledsen.

Nej nu tröttnade jag på det här. Jag orkar inte ens gnälla färdigt.

Kan väl tillägga att jag faktiskt har gjort något under tiden som detta inlägg vuxit fram. Det har tagit mig halva dagen att skriva. Inte för att jag skriver långsammare än min kära pappa utan för att jag har svårt att koncentrera mig också. Så trots min olust att göra saker så har jag iaf städat lite. Skurat badkaret bland annat. Det är alltid äckligt och jag tänker alltid att jag borde göra det oftare.
Alltså egentligen borde ju detta vara två separata inlägg eftersom det handlar om två helt olika saker. Men är så jävla lat idag att jag orkar inte ens göra det.

Nu tröttnade jag på det här också.

Nu ska jag äntligen ta och skriva det där inlägget om min dispyt med min chef och allt krångel på jobbet.
Just för tillfället har vi väldigt hög personalomsättning på jobbet. Jag är den som jobbat längst med mina 1½ år, den som kommer tvåa har jobbat i två månader typ. Hon som arbetade heltid slutade ungefär samtidigt (hade ingenting med varandra att göra dock) och därmed så behöver vi en ny arbetsledare för det var en del av hennes jobb.

Min brukare frågade mig en dag om jag kunde tänka mig att bli arbetsledare, det enda som jag skulle göra var att se till att lönepapprena blev inskickade i tid och att de stämde. Jag svarade att det kunde jag väl kanske tänka mig och sen diskuterade vi inte det mycket mer Jag utgick väl sen ifrån att min åsikt skulle utredas noggrannare och att arbetsuppgifterna och villkoren också skulle gås igenom. Förslagsvis av min chef.

Men nej. En dag när jag kom hem från jobbet låg ett brev till mig från min chef. I det kuvertet fanns det tre papper. Ett med en ganska lång lista av uppgifter en arbetsledare skulle ha och två stycken exemplar av mitt nya anställningsavtal. Inget personligt brev med någon form av förklaring eller hint om att jag kunde höra av mig till henne om jag undrade något. Detta gjorde mig fly förbannad varav jag skrev ett mycket argt brev till min chef om att hon kanske kunde fråga mig först om jag vill ha jobbet, diskutera arbetsuppgifterna och lönen.
Som svar fick jag ett telefonsamtal där hon bad om ursäkt och förklarade att jag skulle inte behöva göra alla uppgifter som stod på pappret. Säkert sa jag, om jag skrivit på hade jag ju vart tvungen att göra det om ni bad mig. Och den förra arbetsledaren inte gjorde ett skit av detta och fick samma ersättning. Tror ni att jag går på den lätta?
Till svar fick jag en massa tjöt om begränsat med pengar och sen att hon skulle maila mig en ny lista. Det klarade hon tyvärr inte av men min brukare lyckades få en.

Efter ett par dagar så mailade igen (hon är omöjlig att få tag på via telefon) att om de var det minsta intresserade av att få mig som arbetsledare så kanske hon skulle ta och rappa på med det där mailet så att jag kunde ta ställning till det. Det tog fem minuter sen så fick jag det mailet (trots att hon inte befann sig på kontoret när jag ringde?) och med en förklaring om att de jättegärna ville att jag skulle bli det. Jag kunde bara inte få högre timlön eller särskilt mkt i ersättning.

Sen gick några dagar med mer strul på jobbet, varav tre telefonsamtal på tio minuter från en annan på deras kontor trots att jag sagt att jag var på väg till läkaren. Den fjärde gången de ringde (jag svarade inte de första tre för jag ville inte) så svarade jag med min arga röst och gav människan ett utskällning om att hon skulle lägga ner att ringa som en besatt när jag redan sagt att inte kan jobba också fick lite allmänn skit om vad jag tycker om företaget. Detta ledde till ännu ett upprört mail till min chef att om de ska behandla mig som skit (Det ligger fler tillfällen bakom men jag gissar att ni inte är intreserade av allt detta så noga) så känner jag mig inte så motiverad till att bli arbetsledare men att jag skulle ge henne ett slutgiltigt svar på söndagen. Hon var fortfarande inte på jobbet det är därför jag mailar hela tiden.

Dagen efter får jag reda på att det ska börja ännu en assistent, som jobbat där innan. Hon tjänade 3 kr mer än mig i timman på den tiden och ville ha den lönen nu igen. Och min chef sa ja!
Jag har jobbat där i 1½ år, har vart sjuk en gång, jobbade trots att jag knappt kunde gå och vänt ut och in på mig själv för att täcka upp när det fattas folk. Men mest av allt så är jag grym på mitt jobb! Också kommer den här f***** och får tre spänn mer!

Mitt senaste mail til min chef började såhär typ:

Jag önskar att jag någon gång kunde få skriva ett trevligt och glatt mail till dig men det ser mörkt ut.


Sen fortsatte jag med att om de skulle fortsätt fistfucka mig i mitt ömtåliga akterdäck så kan de glömma mig som arbetsledare. Jag tänker inte hjälpa dem ett endaste dugg så länge de behandlar mig som jordens bottenskrap.

Nu uttryckte jag mig inte _exakt_ så men det var underförstått.

Den enda respons jag fått var från hon som ringde tre gånger på raken som försökte minimera skadorna genom att be om ursäkt och säga att de visst uppskattar mitt arbete och att min brukare gör det också. Jag vet att hon gör det, svarade jag, men skillnaden mellan henne och er är att hon visar det. Sen la jag på.

Nu blev det här inlägget jättelångt och kanske inte så intressant men nu vet ni vad jag gnäller över när det gäller jobbet iaf.


Edit: Nu tror jag att jag har rättstavat det mesta. Och omformulerat en del som var otydligt.

Idag har vi haft gruppövning i skolan. Denna gången med nya grupper som vi blev indelade i efter att vi gjort ett personlighetstest. Sen skulle gruppen bygga en modell av en bro, presentera våra mål och hur vi tyckte att det blev och sen höra hur lärarna uppfattat allt. Vi fick också placera oss själva vid den personlighetstyp vi trodde att vi var.

Det fanns 8 typer att välja mellan, eller 8 olika roller man kan ha i en grupp. Jag ska inte gå igenom alla men det var typ den som höll ihop gänget, den som delegerade och den som var pådrivande osv.

Jag gissade att jag var något som heter Resource Investigator (RI). Då har man entusiastisk, utåtriktad, ivrig och kommunikativ som positiva egenskaper och pratsam, tappar lätt intresset och överoptimistisk som negativa. Det tyckte jag stämde bra. Mest entusiastisk, tappar intresset och pratsam iofs.

När jag sen fick resultatet på mitt test så visade det sig att jag fått minst poäng av alla på just den delen. Jag gissar att det betyder att jag inte är positivt hypoman nu utan mer den deppiga hypomana.
I vilket fall så blev jag Shaper (SH). Där hade jag 25 poäng och den rollen som kom på andra plats hade 10. SH är längst bort i andra änden av skalan från RI. Så var det men den självinsikten liksom.
En Shaper är dynamisk, drivande, skapar handling och har en stark vilja att lyckas. Men är också otålig och aggresiv och provocerande.
Hade jag gjort det här testet för 5-10 år sen hade jag helt klart hållt med. Men jag trodde jag arbetet bort de bitarna och blivit mer diplomatisk och tillbakadragen. Tydligen inte.

Något annat, inte lika överraskande (för mig alltså, ni andra kanske fattat att jag är en Shaper hela tiden), var att min sociala kompetens är fruktansvärt dålig. Verkligen inte alls min grej. Jag kommer inte bli en särskilt omtyckt chef verkar det som :P

Annars gick brobygget bra, vår grupp klickade snabbt och lyckades ådstakomma en bro som såg nästan ut som vi planerat. När vi sen gick igenom arbetet med gruppen och lärarna så fick vi reda på att alla i vår grupp hade samma roll som "förstahandsval" och därför var de lite överraskade över att vi inte hade blivit osams. De hade haft andra grupper som våran som blivit så osams att de hotat med att gå hem och de hade behövt krishantering och hela biten. Det tolkade vi själva som att vi var extra duktiga :)

Jag försov mig också. På lunchen. Vi hade ganska lång lunch så jag åkte hem och åt, hade ändå glömt matlådan hemma. Somnade på soffan och kom en timme försent. Som tur var så var brobyggandet klart och jag missade bara lite teori.

Oh jag gjorde en Farbror Frej också. När vi byggde bron så var vi tvugna att "köpa" materialet, den gruppen som hade gjort av med minst pengar när de var klara vann tävlingen. För att tjäna in pengar så kunde man lösa olika gåtor och göra uppdrag. Ett var att gör en egen, helt ny, Farbror Frej. Jag tog på mig det uppdraget för att sedan inse att man var tvungen att spela upp den inför hela klassen. Men jag offrade mig för laget. Jag fick för övrigt min inspiration från den där tanten jag mötte en gång när det regnade, hittar tyvärr inte det inlägget just nu. 
Så här gick den iaf:

Hej alla barn nu blir det barnprogram!
Titta här nu var Farbror Frej tar fram!
En liten väska och nu ska ni höra,
vad man med en liten väska kan göra.
Sätt den på huv'et och dideridot,
så ser ni ut som en idiot!

Den sjöng jag. Och satte min väska på huvudet. Och såg ut som en idiot. Men den var så bra så vi fick extrapoäng för den. Nu ska jag ta två huvudvärkstabletter och dammsuga lite innan Em kommer hem. Sen ska vi förhoppningsvis till IKEA.

Fem dagar sen jag bloggade? Det är helt sjukt. Och så tråkigt för det händer så mycket jag skulle vilja berätta. Det är inte så roligt iofs. Mest bråk med chefen och stress i skolan. Tre veckors "ledigt" från psyk känns bra iaf. Hon är på semester.

I vilket fall. Allt är bra annars. Köpte 20-årspresent till syster och hennes sambo som de blev jätteglada för. Det känns alltid bra.
De hade köpt en ny soffa på SolaReturen (vårt eget Myrorna) för mannen i familjen tyckte att de soffan de hade var för obekväm. Den var fin men inte så rolig att ligga i och titta på TV. Så en ny bekvämare soffa införskaffades. Problemet var bara att den var så hiskeligt ful tydligen. Jag har tyvärr inte sett den. Men min syster ringde och intygade att den var så ful att hon inte ville vistas i samma rum som den. Em har sett den och hon höll med.
Men så visade det sig att den hade typ samma mått som en Klippan-soffa och alltså kunde man köpa ett sånt sofföverdrag till. När man är fattig student som vi är så kostar tyvärr Klippan-sofföverdrag halva vår månadsinkomst. Inte för att de är så dyra såklart utan för att så fattiga är vi. Stackars oss!

Hela den här lite tradiga historian ledde i varje fall fram till att de fick ett sofföverdrag av oss i present och blev glada för det. Slutet gott allting gott.

Em hälsar till släkten som läser och tackar för igen presenterna hon fick i helgen! Jag tackar också!
Och förlåt kusin Tommy för att vi retade dig för Mjällby när du hade rätt hela tiden.