På allmän begäran. Busschaufförer del 2.
Nu tog jag i lite med "På allmän begäran" men det lät klatschigare så.
Nummer 5 i busschaufförutbudet är Den livsfarliga busschauffören. Denna busschaufför hatar allt och alla. Passagerare, busskort, gamla tanter, små barn och söta kattungar. Allt borde dö. Detta medför att bussfärden mest går till att be till gud att man överlever och resten av tiden ber man till gud att tanten med rullator på övergångsstället ska hinna över innan hon blir mos. Busschaufförens motto är "störst går först" samt "lite svinn får man räkna med".
6. Busschaufför à la GTA. GTA-busschauffören kan lätt misstas för nr 5 men skillnaden är att h*n inte aktivt försöker döda någon. Även denna bussfärd vigs åt diverse religiösa ritualer samt förbannandet över att jag inte tog med mitt eget säkerhetsbälte och en air bag när jag skulle åka. GTA-chauffören kör som en busstjuv. Bussen ligger ner i kurvorna och i rondeller skulle man kunna fila naglarna på asfalten om det inte var en ruta emellan. Och man var Wolverine. Busschauffören i fråga är alltid sen och det är därför h*n knappt hinner stanna för att släppa på och av folk. Så fort dörren kan stängas är det plattan i botten. Har man tur är det några före en som kan dämpa fallet när man flyger genom mittgången.
7. Den sävliga busschauffören. Om du är tio minuter sen till jobbet/skolan så kan du vara säker på att just denna chaufför kommer köra din buss. H*n är raka motsatsen till nr 6. Här står man stilla på hållplatsen tills alla har satt sig. Helst vänder mig sig om och dubbelkollar så att ingen stackare har röven en millimeter över sätet innan man kör. Och när man kör iväg gör man det lugnt och försiktigt trots att bussen är sen. Står det 50 på skylten betyder det 30 och står det 30 så betyder det krypkör. Denna chaufför drar också till sig pensionärer som alla är lika gamla och skröpliga och har minst brutit lårbenshalsen. Helst samma förmiddag. En tur med en sån chaufför resulterar i akut blödande magsår, stresseksem och psykbryt vid varje hållplats som det stannas vid.
Nu tröttnade jag för idag. Kanske för evigt. På busschaufförer, inte bloggandet, ska väl tilläggas.
