Lamaste inlägget ever!
Jag har verkligen ingen lust att göra något alls idag. Jag är så fruktansvärt trött. Det är ett väldigt dåligt tecken. Inte särskilt uppmuntrande alls.
Jag tror ändå att jag klarat mig ovanligt länge. Eller kanske inte. Jag måste börja föra noggrannare...jag kommer inte på ordet. Jag tappar ord, ja hela meningar för den delen, när jag blir såhär trött. Jag måste skärpa mig och ha bättre koll på exakt när, var och hur det börjar och slutar. Men som vanligt så har jag varken tid eller lust när jag är hypoman och när jag är deprimerad är jag för trött eller uppgiven. Och i efterhand så kommer jag ju aldrig ihåg särskilt mycket.
Det är faktiskt en av de jobbigaste "bieffekterna" av att vara bipolär. Om det är så för andra bipolära än mig själv vet jag dock inte. Men iaf, jag glömmer bort så mycket. Hela månader och år känns det ibland som.
Jag har nog säkert skrivit om detta förut, det känns så. Men isf får ni min tillåtelse att hoppa över det här inlägget och vänta på nästa storverk ifrån mig istället. (edit: det räcker med att hoppa några stycken ner så byter jag helt fokus visade det sig) Ni andra som inte har något bättre för er än att läsa mitt dravel om mitt miserabla liv kan gott fortsätta vidare.
Med jämna mellanrum så får jag spelet och nervösa sammanbrott över att jag aldrig gör något med mitt liv. Över att jag är 20, 22, 25 eller 27 (egentligen varenda år sen jag var 15-16 tror jag) och inte har gjort ett skit. Intet har jag ådstakommit. Jag har inte vart ute och rest, jag har inga vänner, jag har ingen hobby och inget liv överlag. Så känns det. Nu är det ju inte riktigt så i verkligheten men det känns så.
Nyss fick jag ännu ett sånt psykbryt och jag diskuterade detta med Em (som blev ganska förorättad när jag sa att jag inte hde ngt liv. Fullt förståeligt) och vi kom fram till att det kanske helt enkelt känns så för att jag inte kommer ihåg något. Jag kommer inte ens ihåg viktiga saker.
Jag har glömt dop, julaftnar, födelsedagar, ja allt möjligt. Inte så att jag glömt att närvara utan att jag glömt _att_ jag närvarat. Allt som oftast har jag vart upptagen med mig själv och min ångest att jag inte vet något annat.
Det är otäckt och gör mig väldigt ledsen.
Nej nu tröttnade jag på det här. Jag orkar inte ens gnälla färdigt.
Kan väl tillägga att jag faktiskt har gjort något under tiden som detta inlägg vuxit fram. Det har tagit mig halva dagen att skriva. Inte för att jag skriver långsammare än min kära pappa utan för att jag har svårt att koncentrera mig också. Så trots min olust att göra saker så har jag iaf städat lite. Skurat badkaret bland annat. Det är alltid äckligt och jag tänker alltid att jag borde göra det oftare.
Alltså egentligen borde ju detta vara två separata inlägg eftersom det handlar om två helt olika saker. Men är så jävla lat idag att jag orkar inte ens göra det.
Nu tröttnade jag på det här också.
