Veron

Sitter på jobbet och väntar på bättre tider. Inte lär de komma hit iaf. Gissar att det är lika bra att lägga ner väntandet och ta upp det igen när jag kommer hem. Ja vi bestämmer så.

Annars händer inte mkt i mitt liv. Jag gick och la mig i tid igår. Det hjälpte nog lite. Är inte medvetslöstrött vid det här laget.

Jag önskar att jag hade en hobby. Men hobby är för tålmodiga och drivna människor. Människor som kan fokusera på en och samma sak under en längre tid. Sen är jag så dålig på de hobbysar jag skulle kunna tänka mig att ha. Jag skulle vilja ha konstnärliga hobbysar. Men allt jag gör känns antingen halvdant och förskoleaktigt eller fruktansvärt pretantiöst. Som mina "dikter" tex. OMG vad de är skitnödigt estet-wannabe-aktiga. Som om jag suttit på rökiga fik med en basker och druckit ngn sorts ovanligt kaffe.
 Eller när jag pyssla och vara kreativ, göra halsband, måla tishor och liknande. Femåringar gör det bättre än mig. Och hur mycket jag än önskar att jag kunde sy eller iaf sticka lite så fäller mitt tålamod krokben för den drömmen. Min avsaknad av tålamod det vill säga. Det är roligt att sticka de första fem raderna. Och sy på maskin går väl an. Men det mätandet och ritandet och mätandet och klippandet och nålandet och mätandet. Det går mig på nerverna. Jag får psykbryt.
Måla med akvarell. Bah! Måla med fingerfärg skulle nog passa mig bättre. Min öga-hand-koordination är lika värdelös här som alltid annars. Och jag har inte en känsla för någonting. Inte avstånd, storlek, färg eller skuggning. Inget. Min utveckling stannade mellan huvudfotingarna och streckgubbarna.

Nej hobbysar är nog inget för mig. Möjligtvis om man räknar stirra rakt in i väggen utan att tänka som en sorts hobby. Det kan jag.