Televisionen - en djävulsk uppfinning
En av mina favoritsaker att göra är att titta på TV och sen ondgöra mig över vilka idioter alla är som är på TV. Oavsett om det är på riktigt eller inte.
Nu har jag tittat på extrema samlare på 3:an. Det är synd om folk, de har en sjukdom och så vidare. Men det är en mamma som fört vidare sitt beteende på sin unge. Han är på god väg att bli lika störd som henne. Det är fan inte OK. Då lägger man av. Ungen fick psykbryt av att lämna bort _en_ leksak. De äter på papptallrikar för att det var mer hygieniskt eftersom hon aldrig diskade.
Jag vet att jag kastar sten i glashus då jag inte heller är riktigt hundra. Men jag har också sagt att om vi skaffar barn och jag sen går bananas då är det läge att dra. _Jag_ vill inte att mina ungar ska besöka mig på något jävla psykhem och jag vill heller inte att Em ska vara min extra vårdare av något slag. Andra får göra som de vill (utom puckomorsan på TV) men jag tycker inte det är OK. Ja som vanligt slutar allt med att jag pratar om mig själv. Men det är väl förväntat antar jag, eftersom det är min blogg och den handlar om mig. Men någon gång kanske det vore skönt att få se mig trada om något utan att det resulterar i att jag orerar över hur jävla bra (eller dålig, beroende på humör) jag är. Jag ska kika på det.
