Lite gnäll
Som jag nämnt tidigare är inte alla som vi känner riktigt lika glada som Em och jag är över att vi är tillsammans. Därför så borde jag inte blivit överraskad när det kom fram att folk inte precis kastade konfetti och delade ut heliumballonger formade som exotiska djur när vi nu bestämt oss för att vi ska skaffa barn. Men det blev jag. Och det var ju dumt, för det gjorde mig väldigt ledsen.
Oftast så tycker jag att allt känns OK, inte konstigt alls, när vi umgås med släkt och vänner. Men jag kommer nog aldrig komma ifrån den där känslan att vissa i min släkt och Ems aldrig kommer vänja sig. Att de skulle bli glada om vi gjorde slut. Och jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt emellanåt.
Men tillbaks till barnafödandet. Som jag redan nämnt är inte mina gener av särskilt bra kvalité. Jag har själv vart, och är fortfarande, väldigt tveksam till huruvida jag borde skaffa några barn eller inte. Dels är tveksam till om jag kommer bli en bra mamma, dels känns det lite oschysst att avla fram fula och lite smått galna barn. I mitt förra förhållande så bangade jag. När det var dags för villa, volvo, vovve så drog jag mig ur. Skaffa barn skrämmer mig. Bli mamma skrämmer mig.
Nu när det dags igen så har jag laddat. Övertygat mig själv. Pratat med psykologer och läkare.
Men nu så har jag blivit ifrågasatt som barnaföderska och mor. Men det värsta av allt är att mitt framtida barn inte kommer "räknas" på samma sätt som min flickväns. Så nu freakar jag igen. Jag var ju inne i ett flow, jag tänkte att det kanske skulle funka ändå.
Nu var jag ganska instabil innan. Jag mår inte särskilt bra för tillfället. Så jag vet att jag inte behöver känna mig som att det är den 20:e december 2012. Men så känns det. Och inget är särskilt roligt.
Alltså:
1, Jag tycker det är trist att höra att du inte mår bra, det unnar jag ingen.
2, JAG tycker inte du är ful, och nu har jag tom mer fog för mitt påstående då det ploppat upp lite nytagna bilder på fejjan. Du e charmigt söt och go. Det kan jag stå för till dommedagen.
3, Jag vet flera väldigt snygga personer som har extremt fula föräldrar. Så häng inte upp dig på den biten. (eftersom du nu anser dig själv va just ful).
4, Att det finns människor på jorden som har svårt att acceptera homosexualitet är nog tyvärr ett bestående faktum. Sen att det är i ens egen familj kan jag förstå att det skapar en dyster stämning. Men i slutet på dagen så är jag helt övertygad om att dom ändå tycker om den Veron du faktiskt är oavsett sexualitet eller ditt val utav livspartner.
5, Ja e säkert ett mongo men jag vet inte vad som menas med 20e Dec 2012.. men de kan jag leva med tills jag känner mig manad att googla på det.
Som vanligt hejjar jag på dig! :-)
// JP
1: Jag håller med "JP"( vem han än e) till fullo
2: Det jag har konstaterar är att livet inte är så jävla kompliserat(felstavat antagligen) igentligen, utan det är man själv som ställer till det. Kör ditt race!
3. Ni är ju inte det första paret som släktingar av olika slag isf(vet nu inte vilka dessa skulle vara, och isf varför bry sig?) skulle vilja att dom gick isär,det finns det ju ganska många av i historien ;)
4. Det bästa med att vara myndig är ju just att man bestämmer själv! man liksom skiter i vad andra tycker utan man gör det som man själv mår bäst av!
Det är A och O här i livet, det är lättare sagt än gjort men så är det.
5. Det där om ful tänkar jag inte ens kommentera..
6. Det där om psyk mm, BE OM HJÄLP vi är ju här fast bara en bit bort, om det skulle vara något ring eller vad som helst, att bara sitta och fundera i timmar och åter timmar gör vem som helst tokig ;)
haha har en 7 åsso :)
7. Man väljer ju vilka man umgås med, jag umgås med dom som accepterar mig för den jag är!
8. Den som sägar att man inte är rädd när man vet att man är gravid, den ljuger.
RING! punkt.
Lite bestämd där :)
