Veron

Inget jag är stolt över precis. Men jag måste bara kommentera att jag tycker att det är så sorgligt att syskon kan gå i flera årtionden utan att prata med varandra.

.

Jag älskar mina syskon så fruktansvärt mycket och jag kan inte föreställa mig hur jag skulle klara mig utan dem. Vem ska jag ringa till när jag undrar hur mycket en grävskopa kostar att hyra till mitt projektarbete om inte min bror? Vem ska jag prata med om jag vill ha tag på någon som håller med mig om alla idiotiska saker jag kommer på om inte min syster?

.

Min syster har redan fått ett långt inlägg så det här tänker jag tillägna min bror.

Min bror är världens bästa bror och en fruktansvärt tålmodig sådan. Från han var fyra fram till han blev 11 så hade en riktig pain in the ass syrra. Det året han fyllde 11 så fick han _ännu_ en. Även om han kanske kände sig lättad efter ett tag då han insåg att han kommit ur min skottlinje lite då jag och min syster bråkade mest jämt hela tiden.

.

Min bror har alltid försökt vara storebrorsaktig mot mig men ibland har det slutat lite illa. Delvis för att allting vi tog oss för kanske inte var helt genomtänkt men också för att han hade världens klumpigaste syster. En sak som jag minns så himla väl var när han skulle öva slagskott (jag _veet_ att jag berättar detta för alla bror men det är roligt). Min bror spelade hockey på den tiden men det var på sommaren så han hade någon jävla plywoodskiva eller nått som han stod och slog pucken ifrån. Efter att han tröttnat på att skjuta mot garagedörren så tyckte han att jag kunde vara målvakt. Han skulle ju ändå inte skjuta på mig så det var ju ingen fara... Och till hans försvar så sköt han inte på mig men pucken studsade i gräsmattan och rakt på mitt smalben. Jag blev, som vanligt, vansinnig och gormade och skrek. Min bror som aldrig blir arg och inte brydde sig nämnvärt när jag blev arg förstod inte vad som var felet och tyckte, som vanligt, att jag överdrev det hela.

.

Ett av mina roligaste minnen är när jag låg på mitt rum och var halvt döende av bakfylla och ynkade mig. Jag var bara 17 och fick inte dricka alkohol men just för tillfället orkade jag inte bry mig om vad min mamma skulle tro för jag behövde desperat en hink. Några timmar senare när jag blivit lite bättre så kommer min bror in och berättar att han hade sagt till mamma att jag hade mått illa redan kvällen innan och att jag nog blivit magsjuk. Jag stank öl (på den tiden drack jag Budweiser) och bakfylla överlag så betvivlar starkt att min mamma trodde honom. Men det var väldigt omtänksamt utav honom.

.

Nu för tiden träffar jag min bror väldigt sällan men han är min (och mina vänners och folk på jobbets) allt-i-allo när det gäller frågor om datorer eller kommunalarbetargrejer. Och min bror svarar jättegärna. En gång smsade jag och frågade jag om gruset som de använde hette "singel" (för jag sa det till Em men sen blev jag tveksam) svaret var tre sms långt och berättade om alla sorters grus som fann samt olika slags gropar. Där är vi väldigt lika jag och min bror. Jag gör gärna så jag också. (Eller hur Sandy? ;) )

.

Nu blev det här lite spretigt men det är ni väl vana vid, vid det här laget gissar jag. Jag sammanfattar som vanligt: Syftet med inlägget var att berätta att jag älskar mina syskon och tycker att de är toppen!

.

På tal om ngt helt annat så hade jag tenta i projektledning idag. Som vanligt så _tänkte_ jag på att tentaplugga i en och en halv vecka och sen pluggade jag aktivt i typ 16 timmar fördelat över en 28-timmarsperiod. Jag började igår runt tio på morgonen och slutade idag tio i två. Tentan började klockan två.

.

Om jag bara kunde få tummen ur och plugga aktivt lite oftare så skulle jag kunna en miljard saker. Tentan kändes faktiskt som den gick bra. Och som vanligt så gäller regeln: Klarar jag den så är jag ett geni!