Huh?
Jag har haft tenta idag. Omtenta ska jag väl skriva i ärlighetens namn. Jag hade glömt bort den och kom det i förrgår. Jag insåg också att jag jobbade samtidigt. Så halva dagen spenderades till att jaga någon som kunde ta mitt pass. Resten av tiden jobbade jag. Torsdagen hade jag först ett möte med min handledare. Han sa, bland annat, att vi skulle synas senare.
But why? sa jag.
För att vi har lektion, du vet den där övningen som jag delade ut förra veckan med de där rättsfallen ni skulle läsa? sa han.
Ojsan. sa jag.
.
Så sen åkte jag hem och försökte läsa in mig på rättsfallen. Tillbaka till skolan för lektion i tre timmar. Sen skulle jag träffa en gammal klasskamrat som skulle låna mig böcker att tentaplugga med. Han blev lite sen.
När jag kom hem runt halv sex så blev jag och Em osams över någon skitgrej och höll på och tjafsade om det ett tag. Sen var vi tvugna att äta. Efter det skulle jag ner till stan och lämna nyckel till hon som skulle jobba för mig. Jag glömde ta med nyckeln först! Vi var tvugna att vända med bilen.
.
När klockan var ca 20.00 igår kväll började jag tentaplugga. Halv elva gav jag upp och insåg att jag nog inte skulle lära mig något nytt ändå. Det var bara att hoppas på att den här tentan skulle innehålla frågor jag kunde.
Det gjorde den. Typ. Sannolikheten är stor att jag kuggar den här tentan också. Och att jag missar med en si så där 3-4 poäng den här gången också. Men jag orkar inte bry mig.
.
Annars så glömde jag en lektion i tisdags för att jag trodde att den skulle vara på onsdagen. Fast jag visste att jag jobbade på onsdagen. Och att jag kunde gå på lektionen för att den var dagen innan jag skulle jobba. Likförbannat kopplar inte min hjärna ihop alla dessa delar utan gör lite som den själv vill och tänker: Gud vad trevligt med en ledig eftermiddag! Då kan jag dammsuga lite.
.
Om ni kollar mitt förra inlägg så är det från i tisdags. Inte ett ord om någon lektion. Om ni tittar ännu en gång så ser ni att det är skrivet runt fem-tiden. Hade jag skrivit det två timmar senare så hade det stått med att Em nyss kom hem och frågade mig hur det var i skolan. Och att mitt svar var: Huh?
.
Det är när jag mår såhär som hela mitt system jag byggt upp bara fuckar ur. Jag kan ju uppenbarligen vara organiserad och komma ihåg saker. Även om varenda gång jag kommer ihåg något så resulterar det i ett utrop från mig: Jag kom ihåg en sak!
Ibland med tillägget: Hörde du? (och/eller) Vet du? Jag kom ihåg en sak!
Jag vänjer mig aldrig vid att komma ihåg saker. Det är en sån där sak som jag räknar som livets små mirakel och som alltid är en mindre bragd. Komma ihåg saker vs springa ett marathon. Komma ihåg saker är häftigare. Seriöst.
.
Men alltså. När jag mår såhär så faller allt. Och jag måste börja om från början med att få in rutiner. Det är skitsvårt. Och tar massa energi och tid från andra viktigare saker.
.
Om jag någonsin får alzheimers så kommer vi inte märka det. Jag lovar, inte ens när jag börjar gå ut utan byxor eller glömmer bort vart jag bor så skulle bekymra mig. Det är ju bara som en vanlig sketen tisdag i mitt liv.
Kommentarer
Trackback
