Veron

Den började bra med att jag fick tag på Inger Eng, enhetschef för Kronoparkens vårdcentral. Efter att jag presenterat mitt ärende så kunde hon hänvisa mig till ett telefonnummer som iaf har vett nog att ha telefontid imorgon mellan 8-8.30. Innan vi lade på så nämnde hon också, sådär i förbifarten, att om jag mot all förmodan skulle ha några bekymmer skulle jag inte ringa till henne utan en annan kvinna som var barnmorskechef. Jag utgår ifrån att hon hade avlyssnat sina meddelanden på telefonsvararen.

Sen så var glappet ganska stort fram tills min resa till stan och då gick jag mest runt och var nervös.

Besöket hos gynekologen var ganska exakt precis sådär obehagligt som man kan tro. Det känns aldrig särskilt bekvämt att föra en konversation med någon som samtidigt mojsar runt i ditt underliv. Jag bruka trösta mig med att för herrar så är det tusen resor värre. Att ha någon som mojsar runt i ditt akterdäck måste verkligen kännas obekvämt.
Utan att gå in på närmre detaljer så kunde det iaf konstateras att jag såg ut att vara relativt fertil. Ska lämna lite blodprover så att de kan kolla hormonnivåer och sånt också men det får jag reda på först om en månad.  
Jag passade på att få det där cellprovet lämnat också så slipper jag beblanda mig med mupparna här i Kronoparken. Som grädde på moset fick jag det gratis fast det egentligen skulle kostat hundra spänn. Ka-tsching!

Efter gick jag en sväng på stan och blåste massa pengar. Sen åkte jag hem och sov. Min kropp reagerar nämligen alltid likadant när jag har vart stressad. Jag blir dödstrött och får migrän. Därför är det lika bra att lägga sig innan migränen blir för jobbig.
Nu tänkte jag gå och lägga mig igen faktiskt.

Dagens:
Hissa
Mig själv som fick beröm av läkaren för att jag var förutseende och hade tänkt igenom saker i förväg.

Dissa
Den där förbannade uppsatsen.