Så var man igång igen då
Nu har man vart ute på en "premiär"-runda. I mitt nya liv efter maran. Post-marum som det heter på latin. Vi sprang 2,5 km i spåret. Kändes väldigt lyxigt faktiskt. Lite wild and crazy att bara springa så kort.
Men det kändes bra annars. Inga nämnvärda känningar. Benen var lite gingliga i början bara. Knäna och fotlederna höll inte riktigt stadigt. Men det blev det ordning på efter en stund.
Nu är vår nya plan att klara milen på 45 minuter. Det kanske jag har sagt? Det finns ett program för det också nämligen. Det tar 8 veckor så vi tänkte klara av det nu i sommar.
Nu ska jag ta min cykel och bege mig till Välsviken för att handla på toppen-ICA. Cykla är roligt. Och mycket lättare än att springa. Jag längtar redan tills nästa år då vi ska springa varvet och cykla tjej-vättern. Det kommer gå lätt som två plättar. Dvs dubbelt så lätt som lätt som _en_ plätt.
Jag kan lova er att nästa år efter jag cyklat tjej-vättern så kommer jag säga att jag hatar att cykla. Det gör jag varenda gång. Och varenda gång jag anmäler mig så tänker jag att "näh det var nog inte så jobbigt som jag mindes det." Också är det tusen gånger värre också blir jag jättearg. Ja det är väl bra att jag har någon nytta utav min egen idioti.
