Mina (dödsföraktande) katter
Innan vi flyttade till K-town så bodde vi i en fin liten tvåa med balkong. Mina katter tyckte om tvåan och extra mycket tyckte de om balkongen. Ozzy, som är den äldsta katten, hade en liten incident då han bara var liten kattunge. Han trillade ner från tidigare nämnda balkong. Ingenting att hetsa upp sig för då vi bodde på första våningen och det var vinter så han landade mjukt i en snödriva. Dock blev han lagom avskräckt då han sen dess kunde vistas fritt ute på balkongen utan några försök till att rymma. När vi sedan skaffade Bono så behövdes inget fritt fall utan han höll sig på plats ändå. Kanske Ozzy skrämde honom med sin skräckupplevelse.
I vår nuvarande lägenhet har vi också balkong. Skillnaden är bara att istället för ett fall på en och en halv meter ner i en buske så skulle ett fall från den här balkongen vara sex meter rakt ner i asfalten mitt utanför våra två(!) lokala pizzerior. Av förklarliga skäl får alltså våra katter inte vistas där. Vi vill ju inte skrämma bort gästerna med katt-splatter på gatan och inälvor på uteserveringen.
Därför kan ni nog förstå den lättare paniken jag fick när det gick upp för mig varför det plötsligt började dra så kallt. Alla fönster var ju stängda. Hade jag månntro lämnat balkongdörren på glänt? Tänk för att det hade jag, men jag hade glömt vrida ner handtaget så att spärren gick i. Så när jag kommer utspringandes på balkongen (inte så fort, lägenheten är inte så stor. Hinner inte riktigt få upp någon fart) så hittar jag två katter som sitter förnöjt på räcket och spanar. GAHHHAHAHHH! tänker jag men kommer på just nu är nog inte läge att skrika skrällena. Det behövdes inte heller för de slank in genom dörren och in under sängen fortare än kvickt.
Jag tänkte avsluta anekdoten med att säga att visst avskyr jag mina katter med jämna mellanrum men jag vill ju inte ha ihjäl de små liven för det. Men nu har Ozzy fått spel igen och Bono står vid balkongdörren och försöker ta sig ut. Så nu vet jag inte vad jag ska tycka.
Jag försöker ladda upp en bild där Bono står på balkongen och spanar. Den förra, ofarliga, balkongen. men det går inte. Fixar det imorgon. Nu är det kvällen och kattgos på schemat hävdar Ozzy. Han fläker ut sig över halva tangentbordet.
Hasta la vista.
