Veron

Jag har inte bloggat på åtta dagar. Det var ju inte riktigt meningen.
Det ville sig inte bättre än att Ems morfar dog förra tisdagen. Ganska hastigt och plötsligt även om han var sjuk sen innan. Tiden sen dess har mest gått åt till att hålla Em sällskap samtidigt som jag försökt hålla mig ur vägen så gått det går för att inte störa hennes mor. Hade det funnits ett jobb som gick ut på att sitta tyst och stirra in i en vägg och låtsas som ingenting så skulle jag vara rätt kvinna för det jobbet. Jag hade fanimig vart expert. Jag hade kunna ha kurser och seminarier och startat en egen högskola där jag var rektor. _Så_ bra är jag på detta.

Nu är vi tillbaks i Karlstad och för en gångs skull skiner solen. Så nu vilar vi upp oss lite. Imorgon är det dags för sol och bad och den första drabbningen (av många hoppas jag) mellan min syster och hennes pojkvän och mig och Em. De har blivit utmanade på krocketturnering, bäst av tre. Jag skickade ett sms där det stod:
Äntligen ska världen få svar! Vilka är bäst på krocket? Detta ska avgöras i en turnering i tre delar, den första avgår förslagsvis ikväll eller imorgon, det är upp till er. Handsken är kastad!

Vi väntade och väntade men fick inget svar. Men så plötsligt så rasslade det till i brevlådan och plingade tre gånger på dörren. Detta var vad vi fann

  
(We shall defend our honour!
Darra, I arma syndare! Ty imorgon skall I möta Edra övermän!)

The game is on!