Veron

Min fästmö har ju skaffat sig en båt.  Den blev döpt till Pricilla - Queen of the sea.
Henne har vi nu försökt sjösätta.
Jungfrufärden kan jag tyvärr inte redogöra särskilt noga för då jag inte var närvarande. Men tydligen så hade det tagit evigheter att pumpa upp båten, Em trodde det berodde på att hon var ensam och att det blev lite bökigare då, och sedan när hon väl fått i båten i sjön så hade det blåst så mycket att hon i princip hade stått stilla på stället hur mycket hon än rodde. En del frustration kunde skönjas i leden.

Andra gången var jag också med, plus min syster och hennes sambo. Åter igen tog det evigheter att pumpa upp, trots att vi nu var 4 stycken som turades om och hjälpte till, och åter igen så rodde hon på samma fläck i tjugo minuter innan hon gav upp. Pricilla fungerar dåligt i blåsigt väder. Tyvärr så har vi haft blåsigt väder hela sommaren.

Ett av Ems alla utmärkta argument var ju att vi kunde ut och fiska med båten. Men vi har ju som sagt inga fiskespön. Så för att få henne på bättre humör efter båtkrånglet så åkte vi nästa dag och köpte ett fiskespö. Fattiga jävlar som vi är så köpte vi fiskespöt på Biltema. Ett helt kit med drag och grejer för bara 169 spänn.

Man kan väl kanske inte ställa särskilt höga krav på ett fiskespö för 169 kronor, men man hade ju hoppats att man kunde kasta mer än tio gånger innan veven åkte av. Som tur var så var det ännu en blåsig dag så vi stod vid stranden och fiskade. Det hade kanske vart lite lurigt att fiska upp den ur sjön. Vid det här laget började Em bli mäkta irriterad över att livet, universum och allting verkade vara emot henne. Fullt förståeligt.

Nu föll det sig ju så att det faktiskt följde med en liten, liten motor till båten med världens minsta propeller. Den kunde vi kanske prova i blåsten och se om det gick bättre. På morgonen gick vi upp tidigt så vi skulle kunna hänga på stranden hela dagen och så kunde hon åka runt i sin båt och vara glad.

Motorn drivs på ett MC-batteri. Med batteriet fick vi en dunk med syra som vi skulle fylla på. Och en slang. Inga närmre instruktioner dock, förutom att syran skulle i batteriet och att vi helst skulle ha skyddsdräkt på oss när vi fyllde i. Typ.
Kundtjänst hade inte öppet och inga av våra vänner som vi ringde visste vad vi skulle göra. Eftersom Em inte är ett dugg tålmodig så slutade hon fråga efter tre personer och beslöt sig för att prova ändå. Efter hon suttit ute på balkongen i 30 minuter så kom hon in, arg som ett bi, och svor över livets jävlighet, batterier överlag och allt annat som var fel med världen. Själv hade jag inte velat beblanda mig då hon aldrig lyssnar på vad jag säger innan hon provat på sitt sätt och blir arg för att det inte fungerar.
I vilket fall så förslog jag att vi kanske ska prova ringa någon mer av våra vänner, tex någon som har en motorcykel. Sagt och gjort, ett kort samtal och en vettig förklaring senare så var batteriet så gott som fixat.

Runt ett-tiden, tre timmar senare än planerat anlände vi så till stranden. Igen. Under tiden som Em fixade med annat så började jag pumpa upp båten. När jag satt där och funderade över att det aldrig kunde vara rätt att det ska ta en halvtimma att blåsa upp en båtjävel så insåg jag att det var det inte heller. Em hade inte rätt munstycke på. Efter jag bytt ut det så tog det hux flux bara 7 minuter att få båten färdig. Ta daaa! Jag är som vanligt ett geni.

På med motorn, i med Em och båten i sjön och så ivääääg!
Näh. Utav någon anledning, som jag inte frågade om när hon kom i land, så skulle hon ro ut en bit först. Det tog en kvart eftersom det blåste lika jävligt den dagen som alla andra dagar. Sen mucklade hon runt lite, rodde lite till, åkte fem meter, rodde en stund till och sen kom hon inåt land.

Styrspaken hade lossnat. 
Em var i upplösningstillstånd.
Vi åkte hem.

Nu har Em åkt hem och tog Pricilla med sig. Jag hoppas att det fungerar nästa gång, annars är jag rädd att jag aldrig kommer se Pricilla igen.